Det var två veckor innan jag skulle fylla 17 år, som jag till sist lyckades fly hemifrån (med hjälp) från mitt fängelse av kontroll, förnedring och övergrepp. Jag kommer från en släkt av misshandel, svek och mord. Under fem år hade jag då levt i ständig skräck, och samtidigt försökt vara den duktiga flickan som höll fasaden utåt och som gjorde bra ifrån sig i skolan. Jag levde ett dubbelliv.
Med flykten hemifrån påbörjades upprättelsen, sökandet efter ett normalt liv att få bli älskad och att få höra att jag var duktig. Jag var självsäker på vissa områden men totalt utan självkänsla och egenvärde. Men också det rättsliga efterspelet som slutade med en flerårig fängelsedom för min förövare. Tack vare personer i min närhet, personer som i egenskap av sin yrkesroll eller bara med sitt stora hjärta, som har hjälpt mig att förstå och acceptera min historia.
Nu äntligen 25 år senare har jag ett bra liv med mina tre underbara barn, jag har fått ordning på mitt känsloliv och jag älskar mig själv.
Men det har inte varit lätt, och många gånger har jag hamnat i återvändsgränder. Som när min första älskade man Henric dog i cancer endast 28 år gammal och då var jag 25 år. Att bli lämnad och försöka gå vidare var inte lätt. Ofta har det varit lättare att begrava mig i jobb, träning och andras problem än att möta de mörka känslor som pockade på, något jag vet att jag delar med många.
Kanske hade det känts lättare om jag vetat att jag delar min historia med många andra, kanske hade jag sluppit drabbas av hjärnstress och utmattningssyndrom för andra gången i mitt liv, nu senast när jag var 39 år. Det var efter det jag fick fantastisk professionell hjälp där jag lärde mig säga NEJ, SÄTTA GRÄNSER och SLUTA HA DÅLIGT SAMVETE. Och jag utbildade mig till avspännings och stress terapeut. Så att jag idag kan hantera min vardag efter en lång tid av utmattning.
Och därför har jag startat en ideell förening nxtME där vi är många som varit med om övergrepp i hemmet och där vi kan hjälpa varandra. Något jag själv saknade under min egen resa.
Jag hoppas jag ska kunna inge dig lite hopp och glädje och ett och annat skratt och kanske några nycklar till livet genom min blogg.
Kom ihåg att du är värdefull och älskad!