Är du trött?

Ja nu är det verkligen många som är trötta och när även unga personer också är trötta och stressade så tycker jag att det är en skrämmande utveckling. Nu är många stressade både i skolan och på jobbet. Det verkar inte spela så stor roll om man haft det bra eller dåligt under sin uppväxt. Jag tänkte förut att det är självklart att när man varit utsatt för hemska saker så sätter de spår och man blir mer stressad, men nu tycker jag att det accelererat även bland de som haft en bra eller en hyfsat bra uppväxt.

Det är lätt att tänka att om jag har lite pengar så blir jag stressad, vilket också stämmer till en viss grad. Men de som har det bra ekonomiskt är också stressade och pressade.
Och vad är det som gör att vi har så svårt för att lära oss att hålla igen och hålla oss till 80/20 regeln. Att det faktiskt är ok att göra sitt bästa men inte slå knut på sig själv. Att det är ok att inte vara tillgänglig jämt.

Jag själv utbildade mig till stressterapeut så att jag skulle förstå min egen stress, vad stress är helt enkelt och hur jag skulle kunna hantera det. Det finns massor av tips och böcker du kan få av mig och läsa om stress, men det spelar ju ingen roll hur många gånger man läser och hör saker om man inte ändrar beteende.

Om du är en struts (som stoppar huvet i sanden) sluta då att vara det. Jag är helt övertygad om att det kommer bli mindre stressande.

Jag själv hade ett ”duracellkaninbeteende” så jag behövde dra i handbromsen. Nu är det inte mycket till duracell längre (vilket jag faktiskt ibland kan sakna lite) men jag är lycklig nu och det var jag inte förut.

Jag var helt enkelt tvungen att ta ansvar för mitt eget liv och sätta gränser åt alla håll,
även om inte alla i din omgivning kommer att gilla det, därför att de inte är vana att du säger NEJ.

Du behöver hitta ditt sätt att komma dit. Du måste själv komma på vad du ska göra för det är först då du kommer att kunna göra förändringen. Sluta att skylla på andra och på omgivningen eller vad andra gjort mot dig. Förändra det du kan. Jag gick länge och inte förstod att jag själv fick tycka och tänka hur jag ville ha det och att det var ok att sätta gränser, och det där med eget ansvar hade jag inte riktigt förstått innebörden av.

Så ge inte upp, ta hjälp om du inte kan reda ut det själv, släpp stoltheten.

Försök att våga ta emot kärlek, att våga vara tacksam och utgivande.

Kärlek från mig