Är glädje ett val, och i så fall HUR?

Jag växte upp i ett hem med mycket bråk och irritation, och jag hörde ofta att det var dem mot honom och att dem ska få se. Det klagades väldigt mycket och pappa var oftast arg på mig eller någon annan, och var han inte arg på mig så ville han gärna ha medhåll om att han hade rätt att vara arg på den eller dem. Ja, det var alltid något och jag avskydde den attityden. Jag skämdes och tänkte att jag aldrig skulle bli sådan.

Ändå är det väldigt lätt att hamna där (fast en lindrigare version av den jag växte upp i) när man vuxit upp i den miljön och dessutom varit utsatt för övergrepp och inte fått rätt hjälp. Därför är det lättare sagt än gjort att inte bli en person med taggarna utåt och som lätt hittar fel på andra. Vi som varit offer tror oftast att alla vill oss illa, så vår reaktion blir ofta därefter. Vi kan reagera med försvar eller påhopp. Oftast är det omedvetet och ett sätt att skydda oss (sedan finns det ju mängder med människor som kanske aldrig varit ett offer men bara har fastnat i det mönstret av gammal vana).

Går det att vända på vår attityd? JA, men det tar tid och det kräver tålamod.

Jag själv tyckte att detta var så jobbigt och jag brukade klaga inför Gud om att jag som hade varit utsatt för övergrepp dessutom skulle behöva ändra på min attityd.

Vad gjorde jag då, och vad kan man göra? Detta gäller om man vill ändra sig så klart annars går det inte.

Jo det kan börja med att träna på att ha en bra attityd. Jag började förändra mitt sätt att tänka. Vi måste till en början välja att ha en bra attityd varje morgon, även när det inte känns så (Och självklart så behöver du som oftast reagerar med försvar och påhopp, få hjälp med att läka och förstå att inte alla vill dig illa).

Vi börjar med OFFENSE. Att inte bli provocerad eller ta anstöt.
Låt oss träna på att inte bli provocerad eller ta anstöt. Vi möter alla olika människor varje dag, och var och en har sin egen historia. Vi vet inte vad de står eller går igenom i sina personliga liv, så om de är respektlösa mot oss, försök att inte bli provocerad. Försök istället att andas och le ett äkta leende (inte hånle), och tänk att deras beteende inte har något med dig att göra egentligen. De kanske behöver ditt och mitt leende mer än du någonsin förstår och samtidigt, när du har den här attityden kommer ditt hjärta att känna medkänsla i stället för ilska mot dem. Chansen är att vi kan påverka dem positivt, och resultatet blir att vi känner oss gladare. Det är inte alltid lätt, men med övning kan vi bli bättre. Om vi vill uppleva förändringar i våra liv måste vi börja med att göra förändringar i oss själva. Inte förvänta oss att andra ska förändras och förstå oss först.

Idag behöver jag inte jobba längre på att tänka positivt, för nu känns det naturligt i mitt liv. Däremot märker jag att det fortfarande är en utmaning att inte bli provocerad när det gäller de som står mig närmast. Men jag jobbar på det.