Härom dagen på väg till en av mina föreläsningar träffade jag återigen en person som var utbränd, men som nu var på väg ”tillbaka”.

Jag hör ofta den kommentaren: ”Ja, men jag är snart tillbaka”, ”Snart ska jag jobba 100 % igen”, ”Å nej medicin det äter jag inte, det slutade jag med för länge sedan”.

Jag minns inte att jag hört en person som äter hjärtmedicin på grund av en hjärtattack säga så. De brukar säga att ”nu har doktorn ordinerat mig att börja ta det lugnare”.

Men det är som att det här med utmattningssyndrom och stress ses som någonting man bara ska bli bra ifrån och komma ut ur så fort som möjligt. Det verkar vara lite mer skamfyllt än andra fysiska sjukdomar.

Jag brukar ställa några frågor till dessa personer:
”Hur tänkte du nu, ska du tillbaka och göra lika som innan? Hur kommer det att gå?”
”Tänk om du aldrig kommer tillbaka och kan göra allt som du kunde innan?”
Jag brukar få svaret att ”det har de inte tänkt på”.
De här personerna har ofta varit de som har haft 20 bollar i luften samtidigt, och som har haft koll på allt. De som alltid säger JA och får massor med saker gjorda. De som kanske är lite oroliga för att inte alls bli populär om de behöver säga NEJ.

När vi en gång varit utbrända så är det ingen idé att förvänta oss att vi ska klara exakt samma saker som innan. Det betyder inte att vi inte kan jobba 100 % men vi behöver göra det på ett annat sätt.

Jag vet att det inte alls är så kul att behöva ta en ”lägre” befattning eller att behöva byta till ett helt annat jobb med lugnare tempo.
En del av mig avskydde att jag inte hade drivet och kapaciteten längre.

Jag har sett några göra den tabben att gå tillbaka till samma ”tempo igen” och tyvärr så säger kroppen ifrån snart igen.

Jag vill verkligen uppmuntra dig som varit utbränd att få hjälp med bra verktyg och bra vanor som inte tillåter dig att hamna i gamla mönster igen.

I dag jobbar jag 100 % men jag stressar inte. Jag försöker att inte säga ”det är så mycket nu”, för hur som helst så är det bara jag som bestämmer och prioriterar hur mycket jag orkar. Jag vet att det inte alltid är så roligt att inte kunna göra allt man gjorde förut.

Men jag är hellre en lugn och lycklig person som inte hinner lika mycket, än en stressad som ändå inte njuter av dagen.