Att uppmuntra och uppskatta varandra borde vara självklart, eller hur? Men vi verkar ha lättare att hitta fel på varandra och omgivningen istället.

När vi har problem som ofta blir till stora berg, blir det ju inte bättre av att höra allt ”negg”, men i det här landet verkar vi tycka att det är mer väsentligt att prata ner andra och lägga oss i, istället för att se hur vi själva kan bli bättre. Det känns som att det är lättare att se gruset i någon annans öga än bjälken i sitt eget. Tack och lov har jag blivit bättre med åren. Jag har själv fått träna på detta, att inte ”negga”.

En del personer vill verkligen dränera en på energi hur mycket man än vill hjälpa till, tala gott och försöka förstå. När det kommer till kritan så vill dessa oftast inte ens ha hjälp, de gillar sin offerkofta och att skylla på andra. Då får vi acceptera det och inte låta dem ta all energi. Vi får istället koncentrera oss på att hjälpa de som vill. Återigen gränssättning. Gränssättning är så viktigt.

Men det jag tänkte på är att vi kan välja att ”tala liv” om och till varandra. Så ofta som möjligt. Speciellt när vi har ett berg av problem är det bra att få hjälp av någon som uppmuntrar och talar liv. Självklart så är det viktigt att våga lyssna också, inte bara vara en positiv kulspruta.

Du vet själv hur mycket det betyder att få höra något gott om dig själv, än att höra hur dålig du är. Det sägs att det behövs sju bra kommentarer för att ta bort en dålig kommentar. Jag vet att det inte alltid är lätt att tala gott, men jag vet att det ger resultat.

Missunnsamhet ska vi inte prata om, jag avskyr det. Samma personer som finns med och stöttar när det går dåligt kan bli missunnsamma när det äntligen går bra för en. Det låter helt tokigt, men är tyvärr sant.

Det har jag flera exempel på i mitt liv genom åren. Jag har hört allt, till exempel.
”Hon kan väl inte må så dåligt hon ser ju bra ut”, och när jag varit utan materiella saker då är människor uppmuntrande, men när jag väl fått materiella saker då har en del av dessa personer visat missunnsamhet eller svensk avundsjuka.

Jag brukar till och med få säga till en del klienter (offer som gått igenom hemska saker) att det tyvärr inte är till deras fördel om de ser bra ut. Jag vet att det låter helt sjukt men så kan det vara.

Detta har varit som en berg- och dalbana i mitt liv, men med åren har jag lärt mig att inte ta åt mig och att inte bry mig så mycket vad andra tycker och tänker. Gör inte det du heller.

Tänk om vi kunde börja tala och tänka liv, till och om varandra. Och unna varandra gott. Jag lovar att det skulle ge resultat.