Jag tror inte vi kan uppskatta saker fullt ut, om vi aldrig behövt ”förtjäna” eller ”vänta”.

Idag verkar det som att det är få som vill göra saker för andra utan att förvänta sig något tillbaka, även om allt fler unga idag tänker och stannar upp över frågorna om vad vår jord är på väg när det gäller miljö, politik mm.
Trots det verkar detta ändå vara en generation som vill att allt ska ske på en gång och att det som förr kanske tog folk 20-30 år att förtjäna, dit kommer många unga direkt idag. De känns som att de inte vill förtjäna saker (bygga karaktär) utan de vill tjäna massor av pengar eller ära på en gång, och helst inte ha några motgångar alls.
Men vad händer då med ens karaktär? Jag är övertygad om att ett visst mått av motgångar bygger karaktär. Skulle man dessutom tänka och engagera sig i andra lite mer så kanske man inte skulle hinna må så dåligt som många faktiskt gör idag.

Idag hör jag om detta i många sammanhang, att det är svårt att få personer att vilja vara ”tjänare” att vilja vara volontärer mer än ett par veckor när det ”känns” bra.

Jag brukar säga att gåvan du har kan ta dig långt men det är ändå karaktären som ser till att du håller ända till mållinjen.

Det är då jag blir tacksam över att jag behövt gå igenom eld och vatten, att jag fått lära mig hålla ut och inte ge upp. Att det till exempel gick år utan att jag fick se någon skörd på allt ideellt arbete i olika former som jag lagt ned, vilket jag gjorde med en övertygelse om att det var en del av meningen med mitt liv. Jag och några av mina vänner gjorde det med stolthet och vi förväntade oss inte betalt eller ära, och idag kan jag även se frukten i deras liv.

Belöningen av ett ”hårt” liv gör att tacksamheten kan bli stor i livet, det kan jag vittna om. Idag kan jag verkligen njuta och uppskatta livet även fast saker händer.
För saker kommer alltid att hända.