Idag är det självklart för mig att känna tacksamhet och att hitta guldkorn i vardagen, men det har inte alltid varit så.

Jag är uppvuxen med att ”Va´ skit ska´re hända i dag då?” det var alltid fel på något eller någon. Positiv feedback var inget som existerade hos oss. Den lilla glädje som fanns var skadeglädje.
Trots att jag hatade skitpratet och allt det negativa pratet så
hade det tyvärr format mitt liv. Inte bara övergreppen utan också detta onda virus; ”negget” som jag brukar säga. Det är verkligen som ett virus som man måste hitta botemedel emot.

De var många gånger jag undrade och beklagade mig inför både Gud och människor att ”varför skulle jag behöva jobba på detta område också”? Som om inte övergreppen var nog?

Med tiden förstod jag att även jag behövde ändra mitt sätt att tänka och tala, och att det faktiskt var möjligt. Men vad jobbigt det var att gå från känslan att ”glaset är halvtomt till att glaset är halvfullt”.

Rent praktiskt så valde jag att starta dagen med några tacksamhetstankar när jag stack ut på mina löparrundor. Oavsett hur jag kände mig så försökte jag hitta ett litet guldkorn för dagen. Även om det var jättejobbigt så kunde jag tänka att ”jag var tacksam för att jag faktiskt hade vaknat upp på morgonen”.

Idag känner jag tacksamhet och det är inget jag måste jobba med längre. Det är en lycka att kunna känna verklig tacksamhet.

Kom ihåg att det är bevisat att ”Tacksamhet är läkedom för kropp och själ”.