I söndags den 18e Maj För 23 år sedan gifte jag mig för första gången, Jag var en förväntansfull 20 årig tjej med ett tungt förflutet och med en pappa som satt inne för övergrepp mot mig…………Men detta var en glädjens dag….. mamma hade gift om sig och jag tyckte mycket om hennes man så jag frågade om han ville gå kyrkogången fram och överlämna mig till min älskade Henric. Vilket han gärna gjorde.
Henric han var 24år han var full av glädje och liv. Det fanns inte en sekund som inte användes till något driftigt på hans dygn. Han hjälpte allt och alla och hade minst två jobb och stora framtidsplaner……hans egenskaper var snäll, vänlig, duktig, och han tänkte gott om andra. Henrics familj var fantastisk ingen bråkade, de var….. allt som min egen familj inte var. Jo Henric och jag vi hade några saker gemensamt, vi var tränade att arbeta hårt och vi hade vår tro på Gud.

Tänk att han ville gifta sig med mig jag som hade en pappa som satt inne och som hotat både honom och mig……..jag var så lycklig när jag och Henric entrade scenen i Kyrkan, kören sjöng och Henric strålade av lycka och energi………
Själv råkade jag i min glädje titta i kyrkoorgelns backspegel och glädjen byttes mot den gamla rädslan som gjorde mig stel, även om jag tvingade mitt leende kvar på läpparna…….den jag såg i spegeln var min pappa han var inte bjuden men hade ändå mage att sitta på första raden bredvid mamma som såg livrädd ut…han hade pricis blivit släppt från fängelset…..…plötsligt hörde jag inte den vackra sången från kören längre………..

Henric du och jag fick 5 fina år tillsammans tills du dog i cancer i vårt kära Hus på Lugna gatan 36.
Vi hade firat 23år i söndags den 18e Maj om du stannat kvar här hos mig……….
Men vetskapen om att du finns på en fantastisk plats och att vi kommer att ses igen, gör att jag idag klarar av att vara tacksam för livet även om jag saknar dig/ Lena