Tänk på att det vi har är IDAG.
För mig var det en klyscha i så många år. ”Lätt för dig att säga som inte har några problem, tänkte jag”.
IGÅR är förbi och IMORGON vet vi inget om. Tänk om vi kunde leva så, för oavsett hur jobbigt det än är så har vi bara nuet. Självklart så ska vi ta ansvar och göra det VI kan åt problemet, men när vi gjort detta så är det en sådan styrka att våga trotsa alla omständigheter och våga njuta.
Genom all problematik som varit i mitt liv så har jag fått hjälp att lära mig att hantera dessa problem och även kommande problem. Tack och lov så är inte längre problem/omständigheter så stora för mig när de kommer.
Jag tror att alla på jorden har någon form av problem. Antingen fruktansvärda saker som svält, krig och våldtäkter. Eller så har man fred, någonstans att bo, mat, kläder och lite pengar, men då har man andra problem istället som konflikter, oro, relationsproblem, offermentalitet mm. Jag tror bara att problemen ser otroligt olika ut, men att det upplevs som ett problem, oavsett storlek.
Jag brukar säga när jag är ute och föreläser ”att vi inte ska vara ett offer längre”.
Och det gäller oftast alla, inte bara vi som varit övergreppsoffer. Jag tror att alla ibland har känt eller känner sig som offer i små eller stora situationer. En del är offer på jobbet, en del hemma osv.
Hur kan vi då hitta ett sätt att njuta/få ro mitt i allt detta?
Jag tror att det första är att våga identifiera och acceptera problematiken vi har. Om det är att vi är offer, negativa, har missunnsamhet eller att vi talar illa om andra osv.
När vi väl inser vilka slags problem vi har så kan vi ta hjälp för att komma till rätta med dessa, och samtidigt bestämma oss för att njuta av det vi HAR.
Alla har vi något att vara tacksamma över, även när vi mår dåligt.
Du kanske har en säng att sova i och mat på bordet. Det är saker man lätt tar för givet, men om du börjar tacka för det, så kan du se att du efter ett tag även börjar tänka på ett annat sätt. Det gäller naturligtvis även andra saker som man lätt tar för givna.
Sedan kommer du att hitta små stunder varje dag där du väljer att hinna vara tacksam och njuta en liten stund. Ja, en liten stund av tacksamhet räcker för att vi ska orka mera. Hjärnan får vila och stresshormonerna går ner.
Jag själv har i så många år känt att jag inte hade något val, att jag inte kunde göra något åt situationen. Detta eftersom jag inte hade förmågan att sätta gränser och därför kände mig väldigt hjälplös.
Men nu när jag äntligen lärt mig gränssättning så väljer jag själv varje dag hur jag ska hantera den, även i svåra situationer.