Om du känner dig eller är ensam så vill börja med att säga att du är så värdefull och behövd, oavsett hur det känns just idag.

Jag vill uppmuntra dig att din känsla i din situation går att förändra, om du väljer att börja tänka på ett annat sätt (då följer känslan med senare)
Ett litet steg är “att alla andra har det så bra utom du” den stämmer inte. Det är så många familjer som är trasiga men att jag vet av egen erfarenhet att det går att förändra. Du behöver kanske be om hjälp!! vilket “är jättejobbigt” och du kan få en “ny” familj då menar jag inte en “ny man” utan att du kanske får tänka om vad det gäller “familj” då tänker jag på den du kommer ifrån.

Jag gick många år och försökte ha tro för att min “dysfunktionella” ursprungs familj skulle bli “normal” jag trodde att det hängde på mig och min tro på den. Istället för att jag släppte det, vilket jag gjort idag och idag vet jag att jag kan ha en annan “familj” att de som ger mig styrka är mina syskon och familj idag.

och jag vill att du ska veta att jag känner med dig. Och jag tror att jag vet hur det är att känna sig ensam, även om jag hade barnen varannan vecka men varannan vecka var det väldigt ensamt och jag var även utmattad under den tiden. Och besöken var väldigt få.
Men jag hade som tur var tagit itu med mina egna problem (eftersom det inte går att förändra någon annan) tillsammans med en psykolog.

Och jag lärde mig att älskade mig själv. Och jag fick omvärdera mycket i livet. Därför klarade jag av denna period genom att tänka annorlunda, Jag lärde mig att trivas med mig själv (vilket jag inte gjort förut) och jag lärde mig att hantera min stress (som fått mig att gå ini väggen 2 gånger) och jag fick tid att tänka mycket på vad och vilka som betydde något i mitt liv.

så idag kan jag se tillbaka på den tiden som något “bra” även om det var sjukt jobbigt ibland. Men genom dessa år så blev jag HEL vilket jag aldrig varit tidigare (även om jag trott det) och det har gjort att jag och mina barn och barnens pappa vågar leva ihop igen och det är mitt mirakel. Denna gång är jag hel och jag har lärt mig att sätta gränser och jag har inte dåligt samvete.

Det tog oss 4 år att “jobba på oss själva”, men det var det värt. Idag mår vi bättre än någonsin och det hade jag inte trott för 3 år sedan.
Så ge inte upp även om det känns “svart”

Låt oss hjälpas åt att ta hand om varandra, speciellt de som är ensamma.
Våga sök hjälp om du behöver.
Säg helt enkelt “jag är ensam och behöver vänner” eller vad det är du behöver.