En eloge till separerade föräldrar som valt att göra det “STORA”

Vad är då det STORA? Jo, att trotts att dem är sårade, så väljer dem att göra det som är bäst för barnen. Och vad är det då?
Jo att göra det bästa av situationen. Att inte straffa ut den andre. Att visa för barnen att de fortfarande kan visa respekt, ge osjälvisk kärlek, underlätta och inte sura ut den för andre föräldern.

Föräldrar som har barn och skiljer sig borde behöva gå på familjesamtal innan skilsmässan går igenom.

Jag pratar allt oftare med separerade föräldrar och barn och märker hur stort detta problem är. Det är ofta kommunikationen mellan föräldrarna som brister och viljan att visa varandra respekt (vilket vi behöver göra även när man känner sig sårad, lämnad eller vad det nu beror på). Barn har inte problem med att bo på olika ställen, de har problem med att föräldrarna inte kan samtala och visa respekt mot varandra.

Tänk vad mycket lättare det vore för många om dessa familjesamtal hade gjorts, och där talar jag även för egen del. Så här i efterhand så vet jag att det hade varit lättare och bättre för oss om vi som föräldrar hade fått konkret handledning om skyldigheter, uppdelningar, ansvar osv, av någon opartisk utbildad person.

Jag vet att en del av er tänker att det vore bättre om vi inte skilt oss. Självklart, i de bästa av världar så hade ingen behövt separera, men vi lever i en fallen värld och jag tror att flertalet av oss som separerat av olika anledningar har kämpat och försökt laga det som var trasigt men inte lyckats.

Som med de flesta problem så är de till för att lösas, men då behöver man vilja ha hjälp.
Ta in en tredje oberoende part för vägledning och förståelse. Använd er inte bara av någon från ditt eget sammanhang. De kommer aldrig vara helt opartiska.

Ofta så vill vi inte ta i problemen och vi kanske tycker att ”det är den andre som har problem”, och stoltheten kanske gör att vi inte vill erkänna att vi faktiskt behöver hjälp. Ödmjukhet och att välja att göra gott mot den andra är underskattat. Tänk på att söka hjälp istället för att det ska gå så långt att barnen tar stryk och socialen kanske kopplas in.

Jag vill passa på att ge en ELOGE till de föräldrar, både män och kvinnor, som valt att visa kärlek och respekt för den andre, trots att de blivit lämnade.

Tänk på att det aldrig är försent att göra något åt problemen. Om båda vill så klart.