Ens eget helvete kan användas till att få se någon annan må bra.

Jag brukar inte skiva om någon klient men hon har gett mig tillåtelse. Jag får höra historier som ingen borde behöva berätta, men tyvärr är det så att dessa fruktansvärda saker händer vare sig vi vill höra eller inte. Det finns dagar jag gråtit och varit helt slut efter jobbet och jag har ifrågasatt mig själv om jag verkligen inte bara ska skaffa mig ett ”vanligt jobb” som en del tycker. Men nej, det är värt allt när jag får se någon annan må bra igen.

Det kan lätt bli en klyscha när man säger ”om jag bara kan rädda en genom att dela min historia så är det värt det”. Nu räcker det ju inte bara att dela min historia, utan jag måste ju även orka lyssna och finnas till. För mig är det ingen klyscha.

Även om jag inte får förmånen att hjälpa en enda till så känner jag ändå att mitt eget helvete fick vändas till en mening i livet. Att ha en mening med livet är ett måste för att orka med. Det som är just styrkan i att ha varit ett offer är att jag kan sätta mig in personers känsla och få vara en nyckel till helandet.

Denna trebarnsmammas man kontaktade mig förra sommaren (när jag hade semester), då han kände en stor oro. De bor i en annan stad och mannen körde henne hit 2 dagar senare.
Vi fick påbörja hennes resa och behandling, som till en början såg rätt hopplös ut (även om jag alltid tror att det är möjligt). Så med olika typer av hjälp och stöttning från sin man (en eloge till mannen som vågat lyssna och ha viljan att stötta sin fru, I am impressed) och många samtal och tårar senare mår denna fantastiska kvinna och hennes familj bra. Idag är hon en person som vill hjälpa andra.

Nyligen när vi träffades och åt lunch så kunde jag inte hålla glädjetårarna tillbaka när hon drog upp skjortärmen och visade att hon tatuerat in vår logga.

Jag säger bara tacksamhet, tacksamhet.