Jag fick en ”Flashback” igår när jag var o föreläste på en skola för 120 gymnasieelever (det var mer än att jag bara blev berörd vilket jag ofta blir mer eller mindre). Det blev så uppenbart med alla elever med sina olika stilar och attityder. Att jag idag är 44år och trebarnsmamma, spelade ingen roll, jag kände verkligen känslan igen av att vara tonåring.

Jag tänkte på att de var i samma ålder som jag när jag själv blev utsatt. Hjälp, tänk att jag var så pass gammal. Och jag vet att medan jag står och pratar med dem om mitt liv och min bakgrund så finns det någon där bland alla dessa som är utsatt.
Just nu idag, 2015.

Jag vet att det är svårt att se på ungdomar idag vilka som kan vara utsatta, eftersom alla kämpar med att ha attityder och att försöka vara någon. Men bland alla dessa så visste jag att det sitter någon eller några som har EN tanke i huvudet, och det är att få bli fri sitt helvete. Tankarna hos dessa ungdomar är inte om de har rätt kläder och prylar, om de har kärleksbekymmer, ätstörningar, om de är tjocka, smala, inte passar in eller är outsiders, you name it. Ja ni vet alla problem som många tonåringar har.

Nej, dessa ungdomar har en sak i huvudet och det är att överleva och att få bli fri sitt helvete.

Jag kunde känna det i atmosfären och på frågorna som ställdes.

Så jag tänkte på allt detta när jag väl stod där och hade hela deras uppmärksamhet. Det var knäpptyst i den stora salen. Jag hörde bara min egen röst som utmanade dem att ”våga tala om detta känsliga ämne och att våga avslöja hemligheten.”

Mina känslor var mixade. Det var en blandning av mammakänslor som bara ville krama om dessa elever och säga ”allt kommer bli bra”, till att några hemska känslor ifrån min egen tonårstid gjorde sig påminda. Tack och lov så får inte dessa känslor övertaget om mig längre. Jag kan däremot tycka att det är ok att de påminner mig ibland, för de håller mig ödmjuk inför livet och jag känner tacksamhet över att jag överlevt.

Jag lämnade denna dag ”efter att ha pratat med X antal elever” med en sådan tacksamhet över att jag får jobba med detta på heltid.

Så tänk på att det går att vända de hemska som du varit med om och att du kan använda det för att hjälpa någon annan.

Ge inte upp, be om hjälp. Det finns!