”Förlåtelse är en gåva till oss”, sa Desmond Tutu.
Vilken bra formulering! Men en gåva är inte alltid så lätt att använda om man inte vet hur och vad som menas med ”förlåtelsegåva”.
Idag är jag så tacksam att bland det första jag fick höra när jag fick hjälp att fly från mitt helvete var om förlåtelse. Jag fick höra att ”bitterhet är som röta i benen”.
Min kamp mot friheten hade varit lång och mitt mål var att ”bli som alla andra” och att få må bra. Jag ville verkligen inte bli en sjuk och bitter kvinna, jag ville bli fri.
Därför bad jag Gud om hjälp att orka förlåta min förövare för det han gjort. Det var ett rent viljebeslut och jag kände inget förutom rädsla och ångest.
Jag minns att jag satt på sängen och sa rakt ut ”jag väljer att förlåta pappa”. Jag kände heller inget mer just då, men så här efteråt så förstår jag att det har hjälpt mig i min läkning och att klara av livet.
Vid ett flertal tillfällen genom livet har jag varit tvungen att förlåta om och om igen. Detta för att jag blev utnyttjad flera gånger till på grund av att jag inte visste att/hur jag skulle sätta gränser. I dessa fall gällde det inte övergrepp, utan bland annat ekonomiska situationer.
Varje gång valde jag att förlåta som jag lärt mig, men det knäppa var att utnyttjandet fortsatte på olika områden, och åren gick. Jag hamnade i den ena situationen efter den andra. Det var som att jag aldrig lärde mig. Det berodde på att jag då inte visste vad gränssättning var, utan jag tillät andra att utnyttja mig på olika områden.
Till slut fick jag rätt hjälp. Där lärde jag mig att förstå varför jag gjorde vissa saker och hur jag skulle hantera det annorlunda. Därför kan jag idag sätta gränser och välja att inte bli utnyttjad.
Att förlåta är inte att tycka att brottet som begicks är ok.
Att förlåta är inte att glömma, men minnena kommer att göra mindre ont.
Att förlåta är något jag väljer att göra, även om det inte känns bra.
Inom KBT säger man ”Beslutet först, sedan kommer känslan”
Jag märker både privat och på jobbet att förlåtelse och gränssättning är så läkande.
Om vi kunde lära oss att förlåta mer, så skulle världen se annorlunda ut.