Går det att sluta vara ett offer?

Till en början vill jag säga till dig som varit våldsutsatt att du självklart ska få hjälp och den vård du behöver för att må bättre.

När jag här nämner ”offer” menar jag personer med eller utan trauma som fastnar och går år ut och år in och kanske blir kvar i sin offermentalitet resten av livet. Här tror jag verkligen att vi har ett val. Jag har lärt mig mycket genom att samtala med många olika ”offer” och ser att mönstret är ganska lika när det gäller beteende. Sen kan man ju såklart vara mer eller mindre ”offer”.

När jag själv fortfarande levde med mycket offermentalitet var jag prestationsinriktad och fokuserade mycket på att andra skulle förändras. Jag trodde att jag hade en massa ”måsten”, jag kunde känna mig utnyttjad och jag hade felaktiga krav och förväntningar på andra.
Jag drevs av ett inre tvång att göra rätt och jag hjälpte /”älskade” andra för att förhoppningsvis börja älska mig själv.

Till slut fick jag hjälp att förstå den verkliga innebörden av vad ”älska din nästa som dig själv” betydde. Jag hade inte fattat att jag först måste älska mig själv för att sedan kunna älska andra. När det väl skedde ändrades även min attityd mot andra. Jag förstod att det var bara jag som kunde förändra mig själv och att jag hade ansvar för mitt eget mående och liv.

Så här känner vi kanske igen ”offermentalitet”
• De tycker att de hjälper och lägger ner mycket tid på familj och vänner, men inte får så mycket tillbaka och känner sig då utnyttjad
• De tycker att andra borde hjälpa till mer än de gör, att de inte bryr sig på rätt sätt
• De hittar gärna fel på andra personer och samhället
• De kan ha svårt för att säga förlåt, ”eftersom det är den andres fel”
• De blir utmattade och trötta för det går åt så mycket energi av att fastna i olika tankebanor, irritation, ilska och frustration. De har svårt att se och vara tacksamma för vad de har.

Som ”offer” kan det vara svårt att se dessa beteenden för man är så inne i känslan av att ingen förstår. Då behövs det hjälp med att se saker från ett annat håll för att kunna göra en förändring.

Några punkter som kan göra skillnad om man vill ur sitt beteende:
• Börja ta eget ansvar oavsett vilka lögner som funnits med under uppväxten. Du får själv bestämma hur du vill ha det från och med nu. Så sluta skyll på andra personer eller omständigheter
(I många år trodde jag att jag INTE fick bestämma och jag kunde inte sätta gränser)
• Ha inte felaktiga förväntningar på andra, det går inte att kräva något av andra.
• Ingen annan person kan göra dig hel.
• Lista t ex upp alla dina ”måsten” för att sedan avgöra om du verkligen vill hålla på med allt detta.
• Ta gärna hjälp om det är svårt att själv göra förändringar.

Det finns så mycket mer att skriva om så klart, men min tanke var främst att uppmuntra till att det går att förändras. Tänk på att om det sätt du hittills har prövat inte fungerar, så behöver du hitta ett annat sätt.