Givmildhet och tacksamhet är som medicin för kropp och själ

Något som är gratis och som jag i alla bra och dåliga omständigheter har försökt få mina barn och jag själv att hålla fast vid är att lyfta blicken från mig själv och försöka se och tänka på andra, att inte vara egoistisk utan att dela med sig av det vi har.
Man kan alltid dela med sig något. När vi inte hade materiella saker att ge bort så gav vi av vår tid till andra.

En del säger att ”när jag får mycket – då ska jag dela med mig”, men i de allra flesta fall blir det inte så, då de flesta är sig själv närmast.

Jag blev så rörd häromdagen när en av mina söner sa ”mamma vi har haft en bra uppväxt jag kommer att klara mig bra”
Själv hann jag tänka, tänk att trots allt vi gått igenom med många ofrivilliga flyttar hit och dit, ett äktenskap som inte höll, en ekonomi som flera gånger var ”on the edge” och en utmattning som höll mig sängliggande i många timmar om dagen.
Ändå har jag aldrig hört mina söner klaga över allt de inte kunnat få eller göra som många andra de känner. När jag tänker efter så har jag aldrig hört dem vara arga eller att de har skrikit åt mig. Jag var tvungen att fråga varför och när han blir arg ”blev du inte ens det i lumpen?” – Nej svarar han varför skulle jag det?

Vilken lättnad jag känner när jag själv tänker tillbaka på min egen uppväxt av psykiskt och fysiskt våld som inte syntes utåt, en pappa som alltid hittade fel på allt och alla förutom sig själv, och hur han alltid tvingade mig att hålla med honom. Detta gjorde att min resa att förändra mitt sätt att tänka från negativt till positivt blev lång, men kom ihåg det går att ändra sitt beteende.

Tårarna rinner och jag känner en sådan tacksamhet till Gud som har varit med och hjälpt mig med barnen.

Idag ser det annorlunda ut och vi har en helt annan stabilitet rent boendemässigt och materiellt, men de verkar inte röra dem heller, de begär fortfarande inte något extra. På sistone har jag verkligen börjat se och uppskatta detta och jag har även börjat säga till dem hur tacksam jag är att de är så lätta att ha och göra med, att de är en sådan välsignelse för mig. Det är lätt att lägga nästan all energi på de som tar mer uppmärksamhet i ens närhet och glömma bort dem som faktiskt inte kräver så mycket.