Tänk att JAG får möjligheten att ha det så här bra, jag som växte upp med att tro att jag inte skulle överleva min 18-årsdag.
Livet har inte varit rättvist och problemen har känts som de har regnat just över mig. Jag har fått hört ett antal gånger att ”varför händer allt dig Lena”?

Visst, det tog också många år innan jag hittade rätt, men till slut kom jag hem. Just den känslan var det; att få komma hem. Ett hem jag själv aldrig hade växt upp i eller lyckats skapa i egen kraft…. Men till slut efter många år av tro, att jag vägrade ge upp, jag lärde mig att vara tacksam och hoppet som jag aldrig gav upp, hoppet om att det fanns någon större än jag som hjälpte till att leda mig rätt.

Till och med de där bönerna och drömmarna jag haft som jag tänkte att ”ja men så bra behöver jag kanske inte få det, för det är jag väl inte värd”? Till och med dessa detaljer har gått i uppfyllelse. Det hände inte när jag var 27 som jag hoppades men vid 47, så snälla du ge inte upp, kan jag så kan du.

Har jag ett liv utan problem nu då? Eller utmaningar?

Svaret är nej, men jag älskar mig själv och jag kan ta emot kärlek och jag får både vara stark och svag. Detta gör att jag kan må bra även i problem och utmaningar.

Det har varit perioder när jag har kunnat ge men inte tagit emot. Nu kan jag även ta emot, och jag vet att jag är värd att ha det bra och det är du också.