Idag har barn ingen rättighet till sina föräldrar
Men föräldrarna har rättigheter till sina barn i absurdum.
Hur kommer det sig?

Jag fick denna fråga här om dagen.
– Men vadå, föräldern är väl skyldig att ta hand om sina barn att ge den kläder mat och husrum?
Mitt svar: Jo man kan tycka det, och det ser så fint ut när föräldrar har delad vårdnad och det är meningen att de ska dela på ansvaret. Men i praktiken så fungerar det väldigt dåligt (förutom med de föräldrar som redan är bra och gör det som är rätt)

I mitt jobb men även privat möter jag detta alltför ofta.
Det är en stor % föräldrar som bara gör det som de känner för när det gäller sina barn. De umgås när de själva vill, de betalar när de behagar dem själva och så vidare.

Om jag som stödperson ringer till socialen och ber om hjälp att lösa ett problem mellan föräldrar och barn, så får jag oftast svaret att de ska föräldrarna själva kunna samarbeta om. ”Eller hur” tänker jag, det är bara ”bra” föräldrar som följer alla regler som det inte finns något straff för.

De andra struntar uppenbarligen i att de har skyldigheter, nu kan man ju tro att det bara är onda föräldrar som begår övergrepp på barnen och som inte blir straffade i ”brist på bevis” som ändå kräver att få träffa barnet. Ja i vårt land så har vi lagar som ger dessa föräldrar rätt att träffa sina barn även om de varit anklagade för övergrepp och trotts att barnet säger att de inte vill träffa sin förälder! Barnet kommer då ändå att hämtas av en vuxen utbildad person med myndighetsmakt och tvingas sedan träffa föräldern som de inte vill träffa, och ännu ett övergrepp sker på detta barn!

Sen undrar vi hur en del kan må så dåligt.
Visst kan man tycka att. Ja med dessa elaka människor, de är ju inte så konstigt att de är som de är?
Men tyvärr så beter sig även många ”vanliga” föräldrar likadant, de vill inte ha sina barn mer än när de passar dem. De vill inte vara med och betala, de har ofta någon ursäkt och så vidare.

I England behöver föräldrar förtjäna och bevisa att de är bra föräldrar om de ska få träffa sina barn. Men inte här i Sverige, hur tänker vi här? Är det så här vi vill ha det?

Så klart önskar vi att det inte var så här

Tänk på det nästa gång ni tycker något om någon ensamstående med barn.
Så denna jul kanske vi kan hjälpa någon ensamstående förälder praktiskt, ekonomiskt eller varför inte ta ett prat med den andra föräldern som inte tar sitt ansvar. Ja vet att det är obehagligt och vi vill inte lägga oss i eller vi har inte tid, men vad skulle passa bättre denna Juletid än att få hjälpa någon som har det jobbigt.

Allt gott till dig och de dina, önskar er en fin jul