Min andra vecka som gift.
Jobbet drog igång direkt efter bröllopet för oss båda, så någon ledighet har vi inte hunnit med än. Men jag har känt en enorm tacksamhet även om tröttheten har gjort sig påmind och jag i denna stund har så ont efter att ha dragit ut en visdomstand i måndags. Detta utlöste en liten fin infektion med feberfrossa och värk, men jag har bitit ihop och klarat dagarna hyfsat på jobbet även om jag senare har däckat efter alla hushållssysslor, barnen, deras kompisar, inköp, mat och läxor – vardagen ni vet.
För min del har tacksamheten växt med åren och innan jag kom in i den processen var jag i många år ett offer. Jag tyckte väldigt synd om mig själv (till en viss gräns hade jag självklart rätt att göra det), men med det fokuset kan livet lätt bli me, myself and I.
Det är nu 8 år sedan jag fick hjälp att ändra mitt sätt att tänka och tala (självklart har jag tänkt och gjort bra saker i mitt liv innan också) men det blev en markant skillnad när jag började älska mig själv och fattade ett beslut att både tala och tänka gott om mig själv och andra. Med detta kom en vilja att hjälpa andra, inte som förut utifrån ett prestationstänk eller att jag ville att andra skulle tycka att jag var bra, utan det började flöda kärlek inifrån och ut.
Jag slutade tänka missunnsamma tankar om andra och jag började tacka för att jag kom upp ur sängen på morgonen (japp, så illa var det i början).
Jag valde att genom åren (som inte varit så enkla) välja att göra och tänka det som är gott. Det var många gånger det var frestande att börja klaga igen men varje gång valde jag det som var gott. Jag vet att det inte är lätt, men det går.
Åren gick och jag mådde bättre och bättre, men jag trodde väl aldrig på riktigt att jag skulle få uppleva så här mycket kärlek.
För åtta månader sedan fick jag dessutom träffa en fantastisk och varm man.
Han är nog den tacksammaste person jag känner. Jag är så glad att jag valde tacksamhetens och kärlekens väg för länge sedan, annars hade vi nog aldrig mötts.
Vad vill jag nu säga med detta?
Jo, att även när livet är skitjobbigt så har vi ett val att göra; att tänka och tala gott eller tänka och tala illa. Det står skrivet att vi kan tala liv eller död med vår tunga.
Kom ihåg att det är ok att be om hjälp
Kärlek från mig
Beata says
24 November 2018 at 23:37Hej! Jag känner igen det du skriver i mitt liv. Det du beskriver om din uppväxt och hur du har det nu och vägen ditt. Det är helt otroligt att det är så lik min vägg. Det är första gången som jag läser din blog… jag har bara hamnat här… Tack för din ärlighet och så mycket hopp…
Lena says
28 November 2018 at 12:09Hej Beata,
Tack för att du hör av dig, Hur mår du och hur har du det? kan jag hjälpa dig på något vis? Allt gott till dig/ Lena