Jag och min dotter var på en fantastisk fest häromdagen, och då kom en kommentar som jag hört så många gånger.

Jag frågade en av gästerna om han mådde bra? k
– Ja, det gör jag alltid…… man har ju alltid ett val eller hur?!

Är det så lätt att alla KAN göra bra val?
Är det sant att alla verkligen har förmågan att göra ett bra val i alla lägen?
Visst är det delvis sant. Om man har haft en ganska trygg bakgrund, så att man har en bra och stabil ”anknytningsmetod” som slår till så fort vi ska inleda ett förhållande.

Väljer vi allt? Och är vi alla kapabla att i så fall välja rätt? Skulle vi verkligen frivilligt välja dåliga beslut då? Välja att bli dåligt behandlade, att få känna psykiska, fysiska övertramp, sjukdomar eller skilsmässor?

Självklart kan vi förhindra det mesta av våra dåliga val, om vi är uppvuxna med kärlek och blivit tränade i att sätta gränser. Och om vi lärt oss att det vi tycker betyder något.

Problemet blir värre om vi inte är uppvuxna med det skyddsnätet. Om vi inte fått kärlek, trygghet och gränssättning. Då är vår anknytning rent ut sagt kass.

Hur ska de med dålig förmåga att ”anknyta” plötsligt kunna sätta en gräns, om de inte ens vet vad det är?
När de gjort ett felaktigt val sitter de där som i ett skruvstäd, och hur rätt de än vill göra så kan det bli fel. Detta på grund av okunskap, inte av ovilja.

Eller ska en sådana som jag eller andra, som varit omedveten om vår oförmåga att knyta an – och därför valt fel på grund av att vi inte visste bättre – få sota för det hela våra liv?
Jag bad om råd av dem som jag hade i min omgivning (det var inte ok att gå till psykolog då) och fick ofta svaret att det är bara att göra om och göra rätt. Att hålla ut och att inte ge upp, att be om tålamod och att fortsätta tro att det blir bra.

Det är säkert bra råd till någon som mår bra men för mig blev det ännu en prestation.
Jag lovar att jag försökte ”skärpa till mig”. Jag försökte så mycket jag orkade, men till slut brakade jag ihop fullständigt.

Det jag hade behövt var att gå till någon som hade utbildning och som förstod grundproblematiken, som för min del var övergrepp.

Är det så att det finns en andra, en tredje och till och med en fjärde chans?

Ja, det finns det. Så länge vi andas finns det en ny chans.

Så tänk på att inte säga att alla gör sina val, och att de får ta konsekvensen. Ta istället reda på varför personen har hamnat där den är. Uppmuntra den att få hjälp hur den ska ta sig ur sin situation utan att ge den dåligt samvete eller en känsla av att den är fel.
Sedan är det naturligtvis upp till personen om den vill ha hjälp. Alla vill inte det.