Livet händer och vi behöver hitta ett förhållningssätt till det oavsett vilka vi är eller vilken bakgrund vi har. Livet är inte rättvist men det går att hitta vägar och strategier att hålla sig på vägen.

I bibeln talas det ofta om att vi inte ska oroa oss. Det skrevs av en anledning, för vi människor blir lätt oroliga. Författaren Jeff Kusner gick igenom flera olika översättningar och hittade närmare 400 ställen där det på olika sätt skrivs att vi inte ska oroa oss; ”oroa er inte”, “frukta inte”, “var inte rädda” etc. Han hittade närmare 400 ställen där detta nämns, vilket är fler än en gång om dagen, så vi behöver nog påminna oss om det varje dag.

Alltså är oro något som vi behöver träna på att hålla borta från oss. Jag har genom åren fått träna mig själv att förtrösta på att det finns någon med större koll än jag.

I stora delar av mitt liv var det en kamp mot någon typ av problem som jag skulle förbi, men när jag klarat av ett problem så kändes det som jag på en gång fick möta ett nytt. Det kändes som att problemen aldrig tog slut. Tillslut lärde jag mig att jag skulle igenom dem (inte ta mig förbi) och samtidigt känna mig lugn, vilket var en utmaning.

Visst var oron som mest uppenbar när min ångest var som störst och pengarna inte räckte. Det var lätt att tänka ”om jag bara får bort ångesten och ihop pengarna så löser sig allt”, men så är det inte (jag håller däremot med Markoolio om att livet minsann är lättare när man har pengar).

Men oron försöker ofta hålla oss i sitt grepp oavsett med eller utan pengar, har ni tänkt på det? De flesta jag känner oroar sig för någon eller något (även om man kan tycka att det är olika grader av oro).

Kan oro göra någon nytta? Nej, men jag tyckte det förr. Att det fick mig sjukt effektiv, jag orkade massor, jag sprang fort, jag höll mig smal med mera, men i längden gjorde det mig sjuk. Vem blir hjälpt? Ingen.

Vad kan oro göra med oss? Den ser till att vi lever i stress, vi blir lätt sjuka och behöver självmedicinera och då menar jag inte bara tabletter eller alkohol utan även jobb, träning, mat mm.
För vi vill ju klara allt själva eller hur?

Vad kan vi göra istället då?

Kanske borde vi lyfta blicken och se hur vi kan göra saker annorlunda när vi förstår att livet och problemen kommer att finnas, de försvinner aldrig helt. Däremot kan vi lära oss att leva med dem kanske till och med avväpna problem och omständigheter med att inte vara rädda för dem. Jag vet att det inte är lätt men det går.

Låt inte oron styra, du är för värdefull för det.

Ta hjälp istället och red ut saker i dit liv som är för stora och som ger för mycket stress, låt någon hjälpa dig. Det är ok att be om hjälp.