I dag är det lucia 2017. Debatten har varit het de senaste dagarna över Åhléns luciareklamjippo. Det är så tråkigt att de använder ett barn för att göra ”framgångsrik reklam”. Det känns som om de fullständigt struntar i vad budskapet om julen handlar om.

Jag gillade Lucia som liten. Det var något fantastiskt med levande ljus och att sångerna handlade om någon som skulle komma och rädda oss.
Oavsett hur hemsk min barndom var så kunde jag stänga av det hemska. Det är en överlevnadsstrategi som är nedlagt i oss för att vi ska orka överleva svåra saker.
Jag kunde till och med känna glädje när vi i skolan hade luciauppvisning, och jag kände en förväntan på juldagen då vår räddare skulle födas. Varje år hoppades jag att min räddning skulle komma.

Jag hade en förmåga att drömma mig in i ”min värld” där allt var ”bra” även om det var bråk hemma. Jag hade min älskade häst som förstod och tröstade. Varje Lucia var vi med i ett ridande luciatåg, där alla vi tärnor hade vita härliga pälsar på oss när vi tillsammans skrittade genom snölandskapet ned till äldreboendet i byn. Där sjöng vi och delade ut pepparkakor till de äldre som bodde där. Men jag fick aldrig vara lucia.

Långt senare (1993) såg jag en skylt i tunnelbanan där det stod “Stockholms lucia vinner en bil och en resa till NY ”. Då gjorde jag det – jag anmälde jag mig själv! För det var ju ingen annan i min omgivning som skulle komma på idén.
Sista intervjun som var i direktsändning innan röstningen startades i TV4 fick vi en fråga från programledaren Annika Dopping.
“Vem anmälde er till denna tävling” alla andra svarade att de blivit anmälda av sina pojkvänner, mammor eller vänner. Men inte jag.
Jag berättade att jag hade anmält mig själv för att jag behövde en bil, eftersom jag och Henric just köpt vårt första hus, och jag ville så gärna åka till NY!
Annika skrattade gott åt mig och tyckte iallafall att jag var ärlig, haha!

Och jag vann faktiskt! Det var en fantastiskt härlig och mysig dag när vårt sjungande Luciatåg fick möjligheten att inge lite hopp och kärlek.
Det var också fantastiskt att få en bil, även om det var mindre kul att åka runt med en gul text med ”årets lucia” mitt i sommaren, hihi!

Detta var bara en liten händelse ur mitt liv, där jag vill förmedla hopp till dig som tycker att denna tid är jobbig av olika orsaker. Du kan välja att göra något bra av denna tid.
Kanske kan du göra som jag – våga hoppas och fortsätta att välja livet. Med det menar jag att du kan börja be om hjälp så att du kan bryta gamla mönster eller att ta dig ur en svår situation.

Säg till om jag kan göra något.