Jag blev uppringd av Johan på metro igår. De gör en kampanj om övergrepp inför skolstart, vilket är ett väldigt bra initiativ.

Tack Metro.

Jag blev tillfrågad att skriva en artikel som de kommer att publicera snart, angående min egen övergreppstid som började i högstadiet. Om hur jag kände inför skolstart.

Jag läste nyss en artikel från en kille som varit mobbad om hur han gick till skola med ont i magen. Den känslan känner säker många barn igen av olika anledningar.

Jag själv längtade till skolan efter tio veckor ensam med min förövare. Jag hatade lov.

Skolan var en frizon för mig även om det fanns taskiga elever och lärare men för mig var allt bättre än det jag hade hemma. Hemmet som ska vara alla barns trygga plats.

Jag är så tacksam att jag fått jobba heltid med detta ämne, att få jobba med de jag har i mitt hjärta. Att jag idag får komma ut till olika skolor och tala med eleverna och utbilda personalen. Det som jag själv hade önskat att någon gjort när jag gick i högstadiet.

Så snälla låt oss våga stanna upp lite och faktiskt fråga hur barn har det. Våga se dem. Kanske grannens barn. Du ska inte lösa deras problem. Bara våga se dem.