Det var så vackert ute när jag gav mig iväg imorse på min morgon löpning.
Det var nysnö mycket snö. En annan typ av träning, det var så bra att få pulsa fram där ingen sprungit innan. Å vad jag njöt även om det är as jobbigt.

I dag kan jag verkligen träna för att jag vill, inte för att jag “måste”
Idag tränar jag 5-6 dagar i veckan och varvar löpning, gång och lite övningar, och allt gör jag hemma, för mig behövs inget gym då det går att göra alla övningar hemma eller ute, så det behöver inte kosta pengar. “Mer än ett par riktigt bra skor”

Jag växte upp med att jag tvingades ut och träna, jag åkte tillexempel mitt första 10km skidlopp “Grycksboloppet” i Falun när jag var 6år. Det var aldrig frågan om jag ville det var bara att göra som min pappa sa. Och jag avskydde att träna löpning och skidor, ja för det var bara ensamsporter jag fick hålla på med, att spela “Fotboll” var för “roligt” så de fick jag inte. För roligt det skulle jag ju inte ha, och det verkade vara hans måtto.

Så när jag stack till Stockholm 17år gammal slutade jag träna helt. För på den tiden tränade nästan ingen jämfört med idag. Men isamband med att min första man Henric fick cancer, så satte jag igång att träna igen och det fortsatte jag med och har nu gjort det i 20år.

Det märkliga är att fortsätta göra något jag avskydde som liten, men det var väl det jag kunde och kände till. Hur som helst jag tränade mycket och till sist gick det över i “träningsnarkomani” i samband med att jag inte förstod min egen kropps beteende, ju mer stressad jag var ju mer försökte jag tygla mig själv genom disciplinerad träning och kost.
Och utåt sätt var jag vältränad och i god form “fysiskt” men mitt intre var “kaos” och jag trodde verkligen att jag kunde använda mental träning, löpning, bön och att äta strikt. ( ingen hade ju berättat för mig vad kroppsminne var för något)

Men Till slut gick det inte längre kroppen tog slut, och jag fick ta hjälp från ett helt annat håll. Och tack och lov jag fick hjälp. Så idag kan jag träna och äta sunt utan att det går över styr och det är ok att inte vara i “TOPPTRIM” Jag kan göra det lite mer slarvigt nu och det är OK

Så idag väljer jag min träningsform för att JAG vill, inte för att jag måste. Och det är så härligt och jag är så tacksam till att jag fick en ny chans.

Så kom ihåg vilket område du än har som du skulle vilja förändra? så går det, men du behöver göra det på ett nytt sätt, och kanske behöver du få hjälp att se ditt problem från ett annat håll?

Så min lilla recept lista är:

Sluta var så hård mot dig själv.
Om du inte lyckas förändra ditt problem “Stort som smått”
Fråga någon om råd, sök hjälp an någon som vet hur du kan förändra detta område.
Våga prova att göra saker på ett nytt sätt.

Ge inte upp!!!!!