Mors dag har passerat – en dag som kan väcka många känslor.

Min egen dag började med att jag grattade min egen mamma. Hon har bra och dåliga dagar, och denna dag var ingen bra dag. Allt jag hade med var det fel på, men det gjorde inget. Jag tar inte åt mig längre. Jag älskar min mamma även de dagar hon inte mår bra. Förut hade jag känt mig ledsen och besviken och tänkt att ”om bara min mamma kunde vara som andra bullmammor”. Det härliga var att jag gick hem med lätta steg och njöt av att jag faktiskt har en mamma.

Mina egna barn de visste inte ens om att det var mors dag. De två yngsta var hos pappan så de hade troligtvis inte informerats, men min äldsta son var hos mig och honom fick jag påminna när han vaknade.

Hade detta varit för några år sedan hade jag blivit besviken att ingen kom ihåg mig eller uppvaktade mig. Då behövde jag bekräftelse för att känna mig som en bra mamma.Idag har jag tack och lov inte det behovet längre. Jag och sonen tog en spontan och avslappnad fika i trädgården denna underbara dag, och jag fick prata känslor en stund, vilket jag uppskattar så mycket. Det var en fin morsdagspresent för mig.

Å vad jag kände att jag kunde njuta och uppskatta dagen. Jag som levt stora delar av mitt liv med dåligt samvete och ångest. Ångest över att jag inte gjort tillräckligt som mamma. Jag tog lätt åt mig av vad andra tyckte. Jag kunde älta och hitta fel på mig själv, och på toppen av det så hade jag inte kunnat ”förhindra skilsmässan”. Alltid något jag borde ha presterat bättre.

Tack och lov så känner jag mig idag som en fantastisk mamma. Trots att jag inte blev uppvaktad eller lovordad av mina barn.

Jag behöver ingen bekräftelse längre. Inte från något håll.
De senaste åren har jag känt mig så trygg i min mammaroll. En känsla jag inte trodde att jag skulle få uppleva.

Allt detta bara för att jag vågade ta hjälp istället för att ”låta min bakgrund styra min framtid”.