När ska det bli ”inne” igen att hjälpa barn som mår dåligt?

För inte så länge sedan var det mycket mer fokus på att hjälpa barn, till exempel fattiga barn i andra länder. Vi började även förstå att vi själva har många barn i vårt eget land som lever i fattigdom och som mår psykiskt dåligt. Tänk till exempel om våra barn skolstrejkade för att alla barn skulle ha samma rättigheter till kärlek, mat och vatten. Wow, en dröm skulle gå i uppfyllelse.

Nu känns det som att focus har ändrats till att det är det väldigt mycket skam som läggs på oss, speciellt här i storstaden och på sociala medier. Vi ska gärna känna skam i alla former: miljöskam, flygskam, köpskam, bilskam, köttskam och klädskam. Ibland undrar jag hur man ska leva nu för tiden för att passa in. Därför väljer jag att istället följa mitt hjärta och göra som jag har gjort tidigare. Jag försöker älska min nästa och jag värdesätter och förvaltar det jag har fått att förvalta.

Eftersom jag har vuxit upp med mycket skam så väljer jag att inte ta på mig mer skam, istället fortsätter jag att lägga tid på och se den ”lilla” människan, barnen” och gör det jag kan för att de ska få må så bra som möjligt.

Det finns så mycket du och jag kan göra för att hjälpa någon annan: vi kan ge kärlek genom att våga se och lyssna och ge av vår tid och saker som vi redan har hemma om vi inte har råd att köpa nytt. De som har råd kan samla ihop gåvor och pengar till dem som behöver. Om du inte känner någon som lever i utsatthet så kan du alltid höra av dig så kan jag hänvisa dig till dessa.

Vi har en ung generation som mår dåligt av krav från vårt individualistsamhälle där vi ska vara så självständiga, starka och framgångsrika. Då menar jag inte bara ekonomiskt utan de känner även pressen av att behöva ”bli någon” istället för att det är ok att bara få vara. Visst står det ofta – var som du är – men är det verkligen så? Eller är det – var som du är så länge du tycker så och så?

Det kanske är dags att vi stannar upp och tänker till hur vi tänker och vart vi är på väg.

Jag vill ändå tro att kärleken kommer att segra och att vi kommer att välja det goda, att vi inte har baktankar med det vi gör, att vi inte har en egen agenda när vi hjälper någon annan, utan att vi bara gör det av kärlek.

Men för att kunna ge kärlek så behöver man själv känna sig älskad.