När sorgen slår till, när det obegripliga händer. När någon i vår närhet dör och vi blir stående ensamma, ja då översvämmas vi av olika känslor och alla reagerar på olika sätt.

Sorgen blev påtaglig i veckan, då en i vänkretsen omkom i en olycka. En olycka som inte ska hända, speciellt inte när han som brandman var ute på jobb. Det som inte ska hända hände en pappa som lämnade efter sig fru och små barn. Mina böner går till dem som är kvar och min önskan är att var och en ska få sörja på sitt sätt.

Och hur sörjer man då? Vad är rätt och fel? Finns det rätt och fel?

När jag själv vid 25 års ålder miste min man i cancer så hade jag ingen aning om hur jag skulle sörja, eftersom hela min uppväxt hade varit en kamp om att hålla ut och överleva. Jag var tränad att inte gråta, och jag gjorde det som jag trodde förväntades av mig.
Jag levde helt enkelt på de gamla myterna om hur jag skulle hantera sorg/problem.

• Var inte ledsen
• Var stark (för andras skull)
• Sörj i ensamhet
• Tiden läker alla sår
• Se framåt
• Håll dig sysselsatt

Jag minns speciellt på begravningen när jag satt längst fram i en fullsatt kyrka, att jag hela tiden tänkte på att jag nog betedde mig konstigt. Jag kunde inte gråta, och känslan var att jag gjorde fel hela tiden. Efter hans bortgång fick jag en veckas sjukskrivning. Det var allt den kvinnliga läkare som jag gick till erbjöd mig. Efter det var det bara att återgå till det ”normala”. Jobb och allt praktiskt som kommer efter att ens man har gått bort.

Åren gick och några av mina kompisar frågade om jag verkligen hade sörjt klart när jag träffade en ny man och vi förlovade oss. Mitt svar var alltid ”ja, jag går vidare nu” (även om jag saknade honom i mina ensamma stunder).

Jag visste ju inte vad det var att ”sörja klart” eftersom mitt känsloliv inte var upprättat från min barndom. Jag hade aldrig hört om sorgebearbetning. Om att det var okey att sörja på olika sätt.

Som tur var fick jag hjälp senare i livet att förstå dessa sorgereaktioner, så i dag har jag möjligheten att sörja på ett annat sätt. Detta eftersom jag är upprättad i mitt känsloliv och har fått kunskap om vad sorg är, och verktyg att bearbeta den.

Här kommer några vanliga sorgereaktioner som vi kan känna i samband med förluster.

• En känsla av bedövning
• Humörsvängningar
• Koncentrationssvårigheter
• Oregelbunden sömn
• Förändrade matvanor
• Energiförlust

När vi har sorg söker vi på ett naturligt och hälsosamt sätt ofta tröst och hjälp från vår omgivning, men det är inte alltid så lätt att få den tröst och hjälp som vi önskar från dem om de inte förstår. De flesta reagerar oftast med att:

• De inte vet vad de ska säga
• De är rädda för våra känslor
• De intellektualiserar och ger svårföljda råd
• De lyssnar inte på oss
• De försöker byta samtalsämne

Då kan det vara lätt att dra sig undan och kanske blir mer besviken och få mer sorg.

Jag vill uppmuntra dig att det går att få hjälp med sorgebearbetning.

Tänk på att ”det inte är tiden i sig som avgör om sorgen läker, utan det är vad man gör under tiden”