För exakt ett år sedan skrev jag om ”Att inte låta stressen vinna”

Då hade jag en stressig vår bland annat på grund av att min mamma svävade mellan liv, död och ångest. Psykisk ohälsa hos en familjemedlem kan ta mer på krafterna än en fysisk sjukdom. Mamma blev frisk innan jul och det kändes som en stor börda lättade, jag kunde återgå till mer vanliga rutiner där min dotter återigen hade sin älskade mormor tillbaka.
Dessa anspänningar som var förra året fick mig att känna av stressymptomen lite mer, eftersom allt som sker utöver heltidsjobb och allt vad det innebär att vara ensamstående förälder lätt blir för mycket. Därför gäller det att jobba med gränserna. Denna vår har varit fantastisk jämfört med den föregående. Nu har jag fått energi, hjälp och kärlek istället för att bli dränerad. Likväl så klarar jag inte av allt jag skulle vilja göra, men det är bara att acceptera och vara tacksam för det jag kan göra. Jag är ju lycklig nu, även om jag inte är lika snabb eller lika mycket ork
Om du varit utbränd kommer det tyvärr vara lättare för dig att ”åka dit igen” även om du tycker att ”nu är jag på G igen och med på banan”. Därför är det viktigt att inte komma in i samma dåliga mönster som förde dig in i stressen.
Försök att hitta de verktyg som passar dig, för det är då det kommer att fungera. Tips på några verktyg som fungerar för mig:
1. Våga sätt gränser och säg nej (utan att förklara varför).
2. Planera och skriv ner dagen och veckan så du slipper ha allt i huvudet (ger lugn).
3. Se till att göra något som ger dig glädje. Det är inte bara sömn som är viktigt.
4. Gå upp tidigt så att du slipper stressa och tänk på att frukosten är ett viktigt mål (ger mindre stresspåslag).
5. Träning är bra. Gör det som blir av, krångla inte till det. En promenad ute är gratis.
6. Boka inte in möten för tätt. Se till att andas och sänka axlarna flera gånger om dagen, och få in mikropauser som en vana.
7. Hitta guldkorn i vardagen, och saker att vara tacksam för. (Tacksamhet är bevisat att det är läkande för kropp och själ)
Jag vet att det kan bli jobbigt när någon tjatar om att “ta det lugnt” speciellt när man är ensamstående och har allt ansvar. Det är inte lätt att vara ledig eller sjukskriven, utan det är en balansgång hela tiden. Jag blev själv frustrerad ibland. Men har idag lärt mig att hantera det.
Be gärna om hjälp så att du orkar med, och sluta vara ”duktig”. Ha inte dåligt samvete om någon hjälper dig, det är deras ansvar att säga ja eller nej.