Tar dina problem lätt över?
En av de största energitjuvar som vi har är vår ORO. Oron över våra problem och sett utifrån kan vi lägga ner lika mycket energi på ett ”litet” problem som på ett ”stort”, nu ska vi inte alltid mäta problem men de finns ju faktiskt större och mindre problem. Jag själv har haft lättare att stå ut med stor smärta och stora problem men fastnade ofta i mindre problem, det var som att jag själv tillät mig att ha mindre problem, eftersom de andra var så enorma.
För att inte tala om energin och tiden som många lägger ner genom att OROA sig dubbelt. Först innan problemet ens har hänt och sedan om det väl kommer så blev det dubbel ORO.
Så ibland behöver vi använda ett av verktygen, att lyfta blicken, byta berg och se om våra problem verkligen är så stora som vi själva upplever dem? När vi har ett problem, stort eller smått så ockuperar det ofta hela oss. Och det är ofta svårt att själv ta sig ur problemet och då kan vi behöva hjälp att se det från ett annat håll. Är detta problem verkligen så stort? eller är det så att dagar och veckor har gått och problemet har blivit ännu större?
Att inte välja att stanna upp och tänka: vilken typ av problem är detta egentligen? det gör ofta att problemet växer snabbt till en stor skrämmande svart ballong. Detta kan framkalla onödig ångest. Så försök att våga stanna upp och fråga dig själv: hur stort är problemet? Eller är det ditt katastrof-tänk som sätter in.
Hur kunde jag själv bli bättre på detta? Jo Jag fick lära om och till en början behövde jag förstå att jag fick och kunde ta ansvar för mitt liv och min dag, även om det var lättare att ibland stanna i ”offermentaliteten” och tycka att jag har blivit så sårad och förstörd så att jag är sådan här. Och jag orkar inte förändra mig. (jag möter ofta detta när jag träffar de som är känsliga eller har varit med om mycket svåra saker, de tror inte att de själva kan förändra saker, utan att andra ska ändra på sig eller göra jobbet åt dem). Men tyvärr, andra kommer troligtvis inte att ändra på sig och andra kan inte bära oss hela livet.
Varför skriver jag om att vi får och kan ta ansvar? Det är för att jag själv gick i många år och trodde att jag inte fick sätta en gräns eller att jag inte kunde ta mig ur min situation. Jag var skadad och även hjärntvättad med ”att det jag tyckte inte spelade någon roll” vilket det visst gör. Jag behövde hjälp med att våga förändra mitt sätt att tänka. Jag hade själv inga bra och konkreta verktyg, utan tankarna skenade lätt iväg och ångesten var ett faktum.
Vad kan du göra när problemen hopar sig?
• Våga stanna upp och kolla om det är ett stort eller mindre problem, även om en del av dig skenar iväg i katastrof-tänk. Våga andas och säg inte rakt ut vad du känner, vänta lite.
• Om du är högkänslig och har katastrof-tänk våga då ta reda på vad du kan göra åt det. Se till att du får verktyg att använda. Dela upp problemen och försök att inte säga, det är mycket nu, det går inte, jag klarar inte detta. Hjärnan reagerar på allt du säger.
• Själv har jag mediterat på orden. ”Oroa dig inte för JAG är med dig”. Oro har bara negativa effekter. Försök att fokusera på det som är bra. Det är inte lätt men det går.