Ortorexi – är du sjukligt hälsosam?
En ortorektiker har en besatthet av nyttig mat och träning, vilket påverkar resten av livet. Det är inte hur mycket du tränar eller hur nyttigt du äter som avgör om du har en ätstörning, utan hur dåligt du mår när du inte följer det schema som du har satt upp.
forskningen visar att om du blir irriterad och orolig om du missar ett träningstillfälle? eller äter du fel mat alltså
ohälsosam i dina ögon? Tränar du trots att du har feber och värk?
Då har du troligen ortorexi och riskerar att drabbas av depression, enligt en ny svensk undersökning.
I RISKZONEN. Att systematiskt använda träningen för att dämpa sin oro är ett tydligt tecken på att jag är träningsnarkoman.

JA Jag hade ortorexi “träningsnarkomani”
Att träna bort min oro kunde kännas sååååå bra. Alla dessa tidiga timmar som jag sprang och lät kroppen jobba hårt, då kunde jag stänga av tankar och känslor. Få saker slog känslan av tillfredsställelse efter ett hårt träningspass. Jag kände att jag presterat något, varit duktig, att då var jag värd att “BARA NYTTIG MAT”
Och även om jag aldrig behövde spy upp maten eller att jag inte helt slutade att äta, för mat har betytt mycket för mig, jag har alltid sett mat som något gott, även när det var som värst hemma när jag var liten.
Och eftersom jag inte “spydde eller hetsåt” så trodde jag ju bara att jag var hälsosam och såg aldrig faran i detta.

Så det sjuka var att ju mer vältränad jag blev, som när jag sprang Marathon i Tampa USA och när jag sprang halvmaran här hemma i Stockholm på bättre och bättre tider(1h 37min) så ställde jag bara ännu högre krav på mig själv.

Jag var sträng mot mig själv, jag tillät mig inte att äta något onyttigt utan “RÄTT o NYTTIGT”
och även om jag var smalare än någonsin så blev fokus ännu mer fel. Men som tur var fick jag hjälp med detta och förstod att jag sprang ifrån min ångest och jobbig känslor. Som jag då inte visste hur jag skulle hantera.

Och jag minns när min psykolog sa. “Jaha Lena och hur kommer det att kännas när du går upp något kilo,och att du inte får träna lika hårt längre och att du ska börja äta lite mer onyttigt”

Först tänkte jag aldrig, jag har full kontroll på mig själv jag tänker inte tillåta mig att slappa till och gå upp i vikt, äta osunt eller att träna mindre.

Men efter ett tag förstod jag att han hade rätt. Så jag tillät mig själv att ”slappa till”
Ja du skulle säkert inte tycka att det var att slappa till. men för mig var det de.
Han utmanade och vägledde mig och vi tog itu med mina verkliga problem istället.

Och ju mer jag vågad möta och ta itu med det jobbig (övergreppen) desto mer började jag “älska mig själv”, och jag förstod att en del av mitt träningsberoende/ ortorexi berodde på att jag sökte bekräftelse att få höra att jag var ”duktig”, som om de skulle hjälpa mina verkliga problem.

Jag förstod att alltför hård träning och “rätt” kost utsatte min kropp för stora risker och kunde förvärra min depression.

Problemet hos den som tränar/fokuserar på kosten alltför mycket, är att de inte upplever det så själv. Jag insåg inte problemen när jag var i det, jag behövde få det förklarat för mig.

Den viktiga balansen mellan träning, vila och kost stördes hos mig.

Idag förstår jag att om träningen ska ge resultat behöver min kropp vila och ladda om mellan passen. Musklerna måste återhämta sig. Och för att kunna göra det behöver den näring och även lite onyttigt och vila ja då menar jag slappa.

Idag tänker jag: det är bättre att ha något kilo för mycket, bra kondition, njuta av att äta lite onyttigt och vara ”GLAD”

Istället för att ha jätte bra kondis, vara jätte smal, och inte kunna äta eller “njuta” av ohälsosam mat och vara “SUR”

Så ha glädje i din träning.

Nu skriver jag om just träning, men detta gäller ju alla typer av beroende
Så gör som jag våga ta itu med de grundläggande problemen hellre än att springa ifrån dem.

”Låt inte din bakgrund bestämma din framtid”
”Men den gör det så länge du tillåter den”