Stilla veckan – att finna ro i tider av oro

Det är väldigt många som är ensamma på olika sätt, fler än de som är ensamma i vanliga fall.
Nu går det kanske inte att fira påsk med vänner och släkt och den planerade resan blir inte av. För de som jobbat hemma i flera veckor kanske det inte är så roligt längre.

När mycket i samhället stannar av och det är mycket vi inte får göra, vilka är vi då?

Hur blir du och jag och hur reagerar vi? Är vi så bekväma i oss själva så vi klarar ensamheten? Eller för den delen tiden ihop med våra barn och familj. Jag vet att de som redan har våld i hemmet får det värre, men jag tänker även på er som har ”bra” förutsättningar.
Är ni som jag var förr? Jag kunde bara inte njuta av att vara själv och inte ha något att göra (för vad skulle jag då göra av alla mina jobbiga tankar och minnen som jag inte hade bearbetat, de kom nämligen när jag inte var ockuperad med annat).
Stressen som jag då levde under drev mig att göra något hela tiden. Därför såg jag till att konstant vara upptagen med möten, vänner, jobb, städning och andra ”happenings”.

Istället för att blir rädd så blir jag i dessa tider extra tacksam att jag har fått hjälp att bearbeta alla gamla trauman. Jag har lärt mig att älska mig själv och idag kan jag njuta av att bara vara, vilket jag inte hade förmågan att göra förut.
Idag blir jag inte stressad av situationer som ”Corona” för att jag redan gått igenom så många svåra perioder. Nu vet jag att vi kommer ur även detta.

Försök att acceptera läget och gör det bästa av situationen. Försök att inte låta olika saker stjäla din glädje. Ta lite ledigt från ”Corona” och flytta ditt fokus till påskens egentliga budskap – alltså inte bara ägg och harar. Gud gav mänskligheten det allra största kärleksoffret för att vi skulle kunna bli räddade; sin egen son.

Jag önskar dig allt gott, och säg till om jag kan göra något för dig.