Det är januari och tröttheten känns av och har suttit i nu under det ovanligt solfattiga november och december så jag väljer att göra som jag alltid gjort: jag lyfter blicken ……..

Jag fick en fråga nyligen om vad som hade betytt mest för mig och som gjort att jag klarat mig genom allt och att jag är där jag är idag.

Jag skulle kunna räkna upp många saker som har spelat in. Men det finns en sak som ändå betyder mest och som fortfarande håller mig vid liv de dagar då inte orken riktigt infinner sig. Vilket den inte alltid gör även om jag idag har det bra och är lycklig på riktigt.

För hur bra vi än har det finns det någon som vill stjäla vår glädje och det är så lätt att missa alla ”rävarna” som tar sig in och vill förstöra. Så hur gör jag då när det är tungt av olika anledningar?

Jo det viktigaste är och har alltid varit min tro och övertygelse om att det finns någon som är större än jag. Jag väljer att lyfta min blick även när tårarna bränner innanför ögonlocken. Redan som liten hade jag en förhoppning om att mitt i allt det onda så måste det finnas något gott. Så vid 17 års ålder upplevde jag det på riktigt. Jag fick bevis på att hjälpen fanns och så småningom fick jag även en övertygelse om att också jag hade ett syfte med mitt liv.

Denna tro och övertygelse om att jag har ett syfte har varit den viktigaste grunden för att jag har orkat och jag tror att den kommer att bära mig resten av mitt liv.
Så till dig som kämpar på något vis, ge inte upp utan våga höj blicken och börja tänk på vad ditt syfte egentligen är. Om jag kunde vända det onda till gott så kan du med.

Kom ihåg att du är så värdefull och du har ett syfte med ditt liv oavsett hur omständigheterna ser ut just nu. Det är en lögn om någon säger att du inte har något syfte.

Allt gott från mig, säg till om jag kan göra något?