När sorgen slår till, när det obegripliga händer. När någon i din närhet dör eller rycks bort och du blir stående ensam, ja då känns det.

Sorg förknippar vi ofta med dödsfall och skilsmässor men sorgereaktioner kan också
utlösas av övergrepp av olika slag, relationsproblematik (till partner, föräldrar, barn, vänner, kollegor)

Vanliga sorgereaktioner i samband med förluster och förändringar är:
• En känsla av bedövning
• Humörsvängningar
• Koncentrationssvårigheter
• Oregelbunden sömn
• Förändrade matvanor
• Energiförlust

Allt detta kände jag själv när min man dog i cancer år 1996.

Och jag kände samma saker även andra gången jag gick in i väggen år 2010

Men då lade jag till med fler beteenden för att lätta sorgen tillfälligt, för min del blev det mycket träning och disciplinerad kost ORTOREXI, och jobb, jag såg till att hålla mig sysselsatt.
Dessa beteenden är nog lika vanliga idag som andra beroenden.

Men det var inte så konstigt eftersom jag levde på de gamla myterna om hur jag skulle hantera sorg/problem
• Var inte ledsen
• Var stark (för andras skull)
• Sörj i ensamhet
• Tiden läker alla sår
• Ersätt förlusten
• Håll dig sysselsatt

Jag hade ju lärt mig att vara en överlevare och skulle härda ut.

Men som tur var fick jag hjälp att förstå dessa sorgereaktioner (som kom ifrån min övergreppsbakgrund) och du kanske har eller har haft sorg pga något annat.
Men det går att bearbeta och det finns bra hjälp.

När du eller jag har sorg så söker vi på ett naturligt och hälsosamt sätt ofta tröst och hjälp från vår omgivning. Men det är inte alltid så lätt att få den tröst och hjälp från dem som inte förstår. De flesta reagerar oftast med att

• De vet inte vad de ska säga
• De är rädda för våra känslor
• De intellektualiserar och ger svårföljda råd
• De lyssnar inte på oss
• De försöker byta samtalsämne
De vill inte tala om döden

Och du och jag kanske drar oss undan och blir mer besvikna och får mer sorg.

Så jag vill uppmuntra dig att det går att få hjälp med sorg.

Tänk på:
”att det inte är tiden i sig som avgör om sorgen läker, utan det är vad man gör under tiden”