Sportlovet blev så bra tillsammans med mina underbara barn. De var så glada, ingen skola och inga läxor så det var toppen. Vi åkte några dagar till Falun min hemstad. Jag har ingen egen familj där men barnens farfar och några av våra bästa vänner bor där.

Snö var det ont om men det fungerade att åka skidor i Källviks backen (inget fjäll alltså) men som i alla fall har en bra “skatepark” vilket mina barn tycker är viktigast. Att åka till Sälen är inget måste för dem. Tänk vilken skillnad mot när jag var yngre, då ville jag bara iväg och absolut inte vara med min pappa.

Jag är så sjukt tacksam att mina barn vill vara med mig. Att mina barn vill träna, de spelar fotboll och baseball med glädje. Själv fick jag inte spela lagsport det var för roligt och livet skulle inte vara roligt. Jag fick springa och åka längdskidor, ensamsporter det var bra, tyckte pappa.

Jag är så tacksam att jag har kunnat vända det jobbiga i min egen uppväxt till något bra med mina egna barn. Tänk att mina egna barn har haft möjligheten att få träna med glädje, visst finns det dagar när de inte tycker att det är roligt att träna men då är det toppen att som förälder kunna hjälpa dem att komma iväg till träningen även när det är lite jobbigt. Och att det tar på min egen bekvämlighet men de är det värt.

Vi fick in en bra träning på sportlovet, två dagar i skidbacken och söndagen började med Vasaloppet på TV. Så spännande, sen tog vi alla trappstegen uppför hoppbackarna i Falun (där För-WM i backhoppning hållits i helgen). Och det är många trappstegen alltså.

Tänk på att det går att vända något dåligt till något bra!