Jag skrev ett inlägg för tre år sedan och det är tyvärr lika aktuellt idag.

Unga behöver inte fler ”likes och prylar” de behöver bli sedda. Det är mycket snack om att bli känd för våra ungdomar idag.

Jag träffar ofta ungdomar som mår dåligt. De skär sig och är frustrerade och deprimerade, även fast de kommer från “bra” familjer och inte varit med om något större trauma. Jag har frågat dem vad det kan bero på. Det som kom fram i samtalen var oftast att de inte känt sig sedda för dem de är.

När jag var tonåring och utnyttjad hemma så visste jag inte om att man kunde skära sig för att lätta på smärtan, eller för att andra skulle se och förstå hur dåligt jag mådde. Idag är det så vanligt eftersom nästan alla har hört om någon som använt det sättet.

Målet för väldigt många unga idag är att få så många likes som möjligt för att bli “kända”. Det är ju inte klokt! Snacka om stressfaktor.

Vi föräldrar verkar ha så fullt upp med oss själva, våra egna problem och vår egen strävan så att vi inte tar oss tiden att se ALLA våra barn. Vi kanske är speciellt stolta över några av våra barns prestationer och lätt glömmer den som inte har något att “VISA UPP” eller “PRATA OM”. Tänk på att de märker det så väl. Eller så lägger vi all energi på den som mår dåligt och skriker högst. Jag vet det är alltid en balansgång.

Detta är inte så konstigt med tanke på det samhället vi har idag, där det mesta verkar handlar om hur mycket vi presterar och har. “Nej säger du, det är insidan som räknas”. Ja, det låter ju jättebra om det verkligen skulle vara så i praktiken. Tänk bara på hur många frågor du brukar få om vem du ÄR när du går på en tillställning. Istället för vad du presterar. Om du ens får någon fråga!

Jag kan förstå dessa ungdomar, som när jag själv var som svagast i min “utmattning” då orkade jag inte höra om alla LYCKADE människor och vilka fantastiska resor de varit på. Själv kom jag knappt ur sängen.

Så även för dessa tonåringar som inte är “utmattade eller ligger i soffan helt” räcker det med att de inte blir ”sedda” och inte får beröm för vem de är ”JUST NU” när de kanske mår dåligt.

Idag när jag mår bra och älskar mig själv så har jag mycket mer ork att se mina barn och vara känslomässigt närvarande, jag försöker att inte favorisera någon av dem. Det är väldigt lätt att som förälder vilja berätta vad mitt “duktiga” barn har gjort men lätt glömmer den som gjort ”mindre bra” saker.

Låt oss föräldrar hjälpas åt och prata om hur det egentligen är och våga ta hjälp av varandra. Och låt oss för allt i världen få ur dem att de ska ha som mål att bli “Kända”.

Alla är skapade med en egen gåva, låt oss hjälpa dem att fokusera på den.