Så länge vi springer ifrån problemet så kommer de att jaga oss förr eller senare.

Under många år ville jag tro att jag var fri mitt förflutna, Jag hade ju lämnat de gamla bakom mig och gått vidare?? flyttat till en annan stad och levde ett annat liv??

Visst hade jag också ett bra liv med barn och fantastiska vänner men mina problem från de förflutna jagade mig, ja de plågade mig så som prestationsångest, kontroll över min egen kropp, irritation, självupptagenhet, jag förutsåg att folk ville mig illa och därför försvarade jag mig snabbt och jag lät hård fast jag var ledsen.
Jag försökte intala mig själv att jag bara var sådan här och att jag inte kunde göra något åt det (på grund av allt jag varit med om) Jag tyckte istället att andra skulle förändra sig. Ja mitt liv blev en kamp mot saker som nästan förtärde mig.

Jag ville ju inte vara irriterad, jag ville tro gott om folk, jag ville vara en glad, tacksam kvinna som älskade livet och vågade ta emot kärlek. Jag vet inte hur många gånger jag försökte att skärpa till mig bara för att sedan misslyckas.

Till slut blev det ohållbart kroppen sa ifrån och jag tvingade mig själv att söka hjälp, det kändes skamligt och som ett stort nederlag. Men det visade sig att det var något fantastiskt. Att jag med bra hjälp faktiskt vågade ta reda på varför jag var som jag var. Vad beteendena kom ifrån och hur jag skulle komma ur dem.

Vad gjorde jag då?
Jag vågade möta mina rädslor
Jag vågade erkänna att jag kunde ha fel
Jag slutade gömma mig bakom det jobbiga jag varit med om
Jag slutade skylla på andra och tog ansvar för mig själv

Det var en fantastisk känsla när jag efter lång tid av samtal verkligen kände mig hel från de förflutna att jag vågat se sanningen som kan göra så ont men som också gjorde att jag blev friare. Jag började att på riktigt känna tacksam, jag njöt av livet och barnen, jag var inte lika irritabel längre och jag slutade försöka förändra någon annan. För nu hade jag ju lärt mig att jag själv fick ta eget ansvar, att ingen annan kunde styra mitt liv, att jag faktiskt kunde bestämma själv hur jag ville leva.

Det är aldrig försent att förändras.