Jag har just kommit hem från Småland. Närmare bestämt Älmhult. En sådan mysig liten ort som visade sig från sin bästa sida med alla fantastiska höstfärger på träden.
Tågresan dit igår var fantastiskt vacker och jag njuter verkligen av att åka tåg. Förut, innan jag mådde bra var alla resor för mig att komma från punkt A till B. Jag kände alltid en stress av att komma fram så fort som möjligt. Nu njuter jag av själva resan, och det är så skönt.
Det kändes speciellt för mig att de ville att jag skulle komma och berätta om min resa i livet, eftersom övergreppen skedde under den tid i tonåren som jag och min pappa gick till i kyrkan. Jag vet hur jag ofta tänkte ”Varför ser de inget?”.
Idag när jag tittar tillbaka så ser jag att det nog berodde på okunskap och oförmågan att våga hantera skamfyllda problem. Då när jag var tonåring förstod jag inte alls detta så jag trodde att jag var ensam om att gå igenom det jag gjorde.
Idag vet jag att denna problematik har funnits och finns i alla sammanhang både i och utanför kyrkan. Jag har väntat länge på att kyrkan ska våga ta i detta ämne, så det var med glädje jag tackade JA när kanal 10 ringde och frågade om jag kunde komma ner och vara med i deras program. Det är visserligen en liten tv kanal men de når ut till 100 000 tals personer och det är inte att förringa.
Väl på plats fanns det tillfälle att äta och samtala med de andra som var med under sändning. Jag blev så varmt mottagen av alla, och de pastorer som var där kom och sa att de kände en sorg över all okunskap och oförmåga som kyrkan haft. Det var stort och ödmjukt. Ödmjukhet är underskattat tycker jag.
Mitt svar till dem var ”Det som har varit är inget vi kan ändra på, men vi kan göra annorlunda från och med nu”. Det som betyder något för mig är att få vara med och se att det finns folk som vill ha kunskap och en förmåga att hjälpa.
Efter en lång kväll med bra samtal kände jag mig så tacksam innan jag somnade gott på det mysiga pensionatet.
Tänk på att det inte går att förändra det som varit, men det går att göra något åt det från och med idag.
Monica says
29 October 2015 at 16:52TACK Lena. Du gör en mycket viktig insats. Fortsatt så!!! Kram
Lena says
29 October 2015 at 19:27Hej Monica,
Tack för din kommentar, jag önskar dig allt gott.
Lena