Sviken eller besviken, ja det är ett brett spann. Du kan vara besviken på din dag på jobbet eller du kan bli sviken av någon i din närhet. Det första kanske inte är så stor sak, och det är ganska lätt att släppa det och gå vidare.

Att bli sviken är däremot inte lika lätt att bara släppa och gå vidare.
Det kan vara fruktansvärt att bli sviken av en vän, jobbarkompis, partner eller förälder, ja listan kan göras lång.

Tack och lov så lärde jag mig tidigt att förstå vikten av att VILJA förlåta. Och det är inte samma sak som att KUNNA förlåta.

Jag minns när jag var 17 år och hade fått hjälp att ”fly”. av en familj från Sundsvall. Det var 1:a advent 1987. Jag var rädd men samtidigt fick jag uppleva en fin 1:a advent med dem. Vi vandrade i en snötäckt vacker stad och såg på all mysig julskyltning och vi fikade på härliga lussekatter. Julen var en tid då jag alltid ”gått in i en egen värld som var bra”. Denna jul skulle jag kanske få uppleva den världen på riktigt.

Väl tillbaka till min “nya” familjs hus så kom verkligheten ikapp mig. Jag minns att jag satt hopkrupen på min säng och min lilla kropp skakade och jag kände mig livrädd. Rädd att min förövare skulle dyka upp trots att jag var 40 mil hemifrån.

Kvinnan i huset fanns dock hela tiden i min närhet och hon övertygade mig om att allt skulle bli bra. Hon förklarade även vad förlåtelse var. Jag förstod att ”bitterhet är som röta i benen” och jag ville varken bli sjuk eller en bitter käring.

Jag minns att jag inom mig bad om hjälp att orka förlåta min förövare. Jag kände ingenting speciellt men jag vet att det var början på min väg till frihet. Det är viktigt att förstå att förlåta är inte detsamma som att tycka att handlingen är ok. Handlingen är fruktansvärd men förlåtelse är ett sätt att bli fri från den personen och händelsen.

Eftersom förlåtelsen blev så påtagligt viktig för mig, så trodde jag att det skulle räcka för resten av livet. Jag blev ”friare” från min förövare. Men jag hamnade flera gånger i situationer med andra personer där jag blev ”utnyttjad” på olika sätt ekonomiskt, förtroende osv.

Så jag förblev ett ”offer” i olika situationer, och mitt sätt att hantera det var att förlåta dem gång på gång. Det räckte inte och jag blev lätt ”medberoende”. Det var något jag inte förstod?

Till slut fick jag hjälp att lära mig att sätta gränser, mot mig själv och mot andra. Så idag har jag fler redskap och därför ”tillåter” jag mig inte att bli ”utnyttjad” längre.

Så förlåtelse och gränssättning är några viktiga nycklar till att må bra.

Jag önskar er en fin advent.