Dagen började med ett härligt morgondopp tillsammans med min älskade prat-glada dotter, Som tyckte det var för kallt att bada…”mamma jag tittar hellre på dig när du badar”
En underbar start på min vilodag. Det här med att ha en “vilodag” “tvingades” jag att införa för ett par år sedan när jag fått min diagnos (extrem post traumatisk stress syndrom, PTSD) och symtomen blev Utmattnings depression och hjärnstress. Så jag undrade hur jag skulle börja må bättre…….för en stor bidragande orsak till min hjärnstress var att min hjärna gått på högvarv i så många år. År av oro, planer, sorg och prestationsångest mm.
Så jag studerade i all enkelhet hur min mentor och förebild gjorde, och han jobbade i sex dagar och han vilade den sjunde dagen, han sa “oroa dig inte”, “vad gott gör din oro?” så vila är inte bara att låta bli att jobba fysiskt, men ändå oroa sig. Utan att inte oroa sig och att istället vara närvarande……och tacksam.
Så jag bestämde mig att varje fredag kväll till Lördag kväll så skulle jag inte oroa mig, utan låta min hjärna få lugn och ro. Så jag bytte ut min oro, till att bara tänka på saker jag är tacksam för…och på uppmuntrande saker…….det är inte lätt i början….utan det är en träningssak precis som med löpning eller någon annan sport
Ja lovar dig resultatet är och har varit helt makalöst bra…….
så gör som jag och utmana dig själv med att vila från oro idag och hitta något att vara tacksam för…….det fanns tider när jag inte orkade då jag inte tyckte att jag hade något att vara tacksam för……då blev jag påmind om att jag kunde ta mig ur sängen några timmar om dagen och jag började tacka för det……tills att jag idag har massor att tacka för…
Kom ihåg det går att förändra mitt och ditt beteende även om det är jobbig…..
Ge inte upp/ Lena
Örjan says
24 May 2014 at 12:11Hjälp det behöver jag träna mig i. Har varit en del sjukskriven för just stress pga av oro för allehanda saker. Varje dag ställs jag inför saker att oroa mig för som alla andra men har svårt att välja bort oron många gånger och det tar massa energi.
Lena says
4 June 2014 at 10:12Hej Örjan
Ja ta detta på allvar nu kör inte på, stanna upp och ändra beteende de bästa är att du accepterar situationen och att du behöver sätta gränser… Önskar dig allt gott
Lena