Konsten att klara jobbiga omständigheter…

Som att flytta en gång per år med kronisk trötthet och att inte ha fått till familjen som jag tänkt och trott att det skulle bli.

“Det blir alltid som man tänkt sig” skrev Olof Röhlander, men nej det blev verkligen inte som jag tänkt mig eller som den målbild jag hade satt upp.

Där fanns bland annat ”bilder” på kylskåpet, alla positiva fraser/ord jag talat ut högt dag efter dag. Och min näst intill otröttliga vilja att göra RÄTT. Att vara den där duktiga mamman som har en bra och “hel” familj där barnen växer upp i lugn och ro.

Nu blev det inte så. Jag har en övergreppsbakgrund som det tog många år att få hjälp med. Min första man fick cancer och dog, 28 år gammal. Jag gifter om mig och får tre fantastiska barn och försöker få allt att gå enligt den målbild som jag tänkt mig. En familj som mår bra och som vill hålla ihop, där barnen skulle slippa en skilsmässa.

Det kostade en förmögenhet att försöka hålla ihop äktenskapet som sprack till slut, efter många år av flyttande för att försöka rädda det som fanns kvar. Det slutade med att jag och barnen har flyttat en gång om året.

1993 var jag 23 år och då ägde jag mitt första hus, vilket jag trodde var normalt och självklart. Det passade in i min målbild.

Men när allt tillslut ställs på sin spets när vi kommer tillbaka till Sverige igen, från att ha varit utanför Svenska systemet i flera år. Då hamnade vi i ”hyrträsket” och det är det inte så lätt att leva i Stockholm och få livet att gå runt som ensamstående småbarns mamma, speciellt inte när utmattningen slog till och sjukskrivningen blev ett faktum.

Att ge upp var däremot aldrig något alternativ, även om väldigt mörka stunder infann sig. Inget av detta var ju värre än min ”bakgrund.”

Så flytta det kan jag. Jag är näst intill expert på det området, haha.

Men tack vare utmattningen och hjärnstressen så fick jag fantastiskt bra hjälp inom vården. Där jag fick hjälp med hela min historik ”lycka”

När vi som familj varit skilda i 5 år så tänkte jag (eftersom min längtan att göra det som var ”rätt” fortfarande var väldigt stark) ”att jag var stark och mådde bra”. Så vi försökte en gång till.

Viljan var god men det fungerade inte. Här var ännu ett ”nederlag”, även om jag väljer att se det som att vi ”i alla fall försökte.”

Tack vare att jag fått rätt hjälp så kan jag idag ”sätta gränser”
Trots allt känner jag mig ”buren” genom detta uppbrott och barnen mår bra. Jag älskar dem över allt annat, de är mina ”Heros”.

Varför berättar jag nu allt detta? Jo, jag hör ofta att man bara lägger upp perfekta bilder och texter på FB, för att visa hur bra och lyckad man ”är”.

Min blogg har jag enbart för att skriva om hur det egentligen har varit, är och kan vara i mitt liv. Och just nu i skrivandets stund är det jobbiga omständigheter, och just därför väljer jag att berätta om dem nu. Även om det ofta är lättare att berätta om något när man väl är ”ur” situationen.

Jag gör detta för att kunna uppmuntra dig eller någon som du känner som går igenom jobbiga perioder. Så att du kan få/ge uppmuntran i att även när vi inte har det där ”lyckade” livet så kan vi ändå få känna glädje och harmoni, mitt i omständigheterna. Ofta mår vi dåligt av vad folk ”tycker” om den sits vi sitter i och då kan situationen kännas ännu värre.

Jag har levt med och utan pengar. Då menar jag NADA. Inget på banken och ingen bostad. En del säger ofta att ”de inget har, fast de har pengar på banken eller liknande”.

Jag har bott i ”slott och koja”, och då menar jag slott först och sedan koja. Den vändan är jobbigare än ”koja till slott.”

Men mitt i allt så känner jag mig mer bevarad än någonsin. Jag känner mig buren och tacksam oavsett hur det ser ut runt omkring mig. Så idag känner jag att jag är någon och har något att ge oavsett hur mina omständigheter ser ut. Och det är en känsla som jag längtat efter i många år. Och äntligen fungerar det ordet i mitt liv… ”att känna frid mitt i stormen”

Jag vill uppmuntra dig att du är värdefull, du har något att ge och du har ett syfte. Oavsett hur dina omständigheter ser ut.

Så andas, sänk axlarna och försök hitta friden idag. Vänta inte tills omständigheterna ”ordnat sig.” Eller till ”sen” eller allt kommer bli bra ”om”…

Så sträck på dig. Du är värdefull och du har ett syfte.

Men känns det hopplöst så fråga om hjälp. Du är inte ensam.