Ja snart är det lucia, Å vad jag gillade det som liten, det var något fantastiskt med levande ljus och att det sjöngs om någon som skulle komma och rädda oss. Oavsett hur hemsk min barndom var så kunde jag stänga av det hemska (en överlevnadsstrategi som är nedlagt i oss för att orka överleva vissa saker) och jag kunde känna glädje när vi i skolan hade lucia uppvisning, och jag kände en väntan på “julafton” då vår räddare skulle födas.

Ja jag hade en förmåga att drömma mig in i min värld där allt var bra även om det var bråk och kaos runt omkring. jag var mycket ute hos min älskade häst, han förstod allt tyckte jag.
På lucia hade vi alltid ett ridande luciatåg, där vi alla tärnor hade vita pälsar på oss. Och vi red ner till pensionärs kvarteren och sjöng och delade ut pepparkakor, men jag fick aldrig vara lucia där.

Så långt senare 1993 såg jag en skylt i tunnelbanan där det stod “Stockholms lucia skulle vinna en bil i ett år och en resa till NY“. sagt och gjort så anmälde jag mig själv, ja det var ju ingen annan i min omgivning som kom på ideen.
Så sista interjuven i TV4 innan vinnaren korades så fick vi frågan från programledaren Annika Dopping om jag minns rätt. “ja vem anmälde er till denna tävling då” alla andra hade blivit anmälda av sina pojkvänner eller släktingar eller vänner. Men inte jag, jag hade anmält mig själv för att jag behövde en bil eftersom jag och Henric just köpt vårt första hus, och jag ville gärna åka till NY.
Så Annika skrattade gott åt mig och tyckte iallafall att jag var ärlig, ha ha

Sagt och gjort jag vann faktiskt, och det var så roligt att få sjunga och lussa för så många hela den dagen.
Och det var så fantastiskt att få en bil, (även om det var mindre kul att åka runt med en gul text med årets lucia mitt i sommaren hi hi)

Ja detta var bara en liten händelse ur mitt liv, men jag vill förmedla till dig som tycker att denna tid är jobbig av olika orsaker att du kan göra något bra av den, välj att stanna upp och tänk på att du alltid har ett val.
Och gör som jag välj livet och med det menar jag sök hjälp och ge inte upp.