Ödmjukhet är underskattat och attraktivt.

Vi verkar fundera mycket på hur vi kan förändra världen eller andra, men väldigt få verkar fundera på hur vi själva kan förändras.

Jag blir så uppmuntrad när jag möter ödmjuka empatiska människor, eftersom stolthet och brist på empati är så oattraktivt.

Ja växte själv upp i ett hem där pappa styrde med järnhand, där stoltheten regerade och det var total avsaknad av empati.
Jag växte upp med denna stolthet som tog sig alla friheter, för de var ju ändå någon annans fel, den slutsatsen höll min pappa alltid fast vid, han hade alltid rätt och bad aldrig om förlåtelse och hans eventuella brister var på grund av någon annan. En stolt person är ofta ett offer samtidigt.

Nu växte jag upp under extrema förhållanden men jag vet att det även finns i många ”normala” relationer och familjer.

Jag avskydde detta men när jag äntligen lyckades ta mig hemifrån så insåg jag att jag tyvärr var besmittad av detta och jag fick under många år jobba bort stoltheten.

Och hur kunde den utrycka sig i mitt fall?
Jag ville inte ta hjälp utan skulle fixa allt själv
Jag ville inte visa mig svag.
Jag var snabb att bedöma andra och jag trodde även att jag hade rätten/skyldigheten att ge dem mina ”tips” som jag tyckte var ”de rätta”

Tack och lov insåg jag att jag behövde arbeta på detta. Och jag fick mer empati och ödmjukhet med åren.

Men tänk på att båda behöver jobba på detta i en relation.

Låt inte stoltheten förstöra.

Tyvärr gör den det allt för ofta. Jag träffar ibland människor som är helt blockerade av stolthet. Det är som att de sitter i ett fängelse och inte förmår att ta sig ur.
Jag blir verkligen ledsen när jag ser att det orsakar så mycket skada att inte ”våga vara svag och ödmjuk.”

Idag lär jag mina barn att ödmjukhet är något fantastiskt, en egenskap som jag vill att de bär med sig i livet.

En ödmjuk ledare eller partner vill vi följa
En stolt ledare eller partner behöver ”tvinga” oss att följa