Nu är det redan mellandagarna. Julen svischade förbi och jag är trött. Jag avskyr att vara trött. Jag vill så gärna vara den som orkar finnas för andra hela tiden, speciellt när det är så många jag pratar med som mår dåligt och känner sig ensamma, trötta och misslyckade denna tid på året.
Jag försöker göra allt för att vara en bra lyssnare som inger hopp och kommer med lösningar där det behövs, men jag känner att min egen trötthet gjort sig påmind under en längre tid och jag har ignorerat den tills nu.

Året är snart slut och återigen konstaterar jag att jag kört på för mycket utan att ta tillräckligt med semester och återhämtning. Tänk att det är så svårt trots att jag borde veta hur man gör, men jag har uppenbarligen problem med att jag lyssnar lite för mycket på ”Luther och jag måste och borde”. Egentligen kanske jag inte skulle skriva om detta alls nu utan vänta tills jag är piggare, men nu är jag ju sådan att jag gärna vill berätta även när det är dåligt, för att kanske hjälpa och uppmuntra någon som känner på liknande sätt.
Vad kan jag göra åt situationen just nu då? Jo jag inser att det är lätt att vi som jobbar med att hjälpa andra missar att ta hand om oss själva, så jag får helt enkelt summera det som varit bra, lära mig av mina misstag, be Gud om vishet och ta nya tag nästa år.

Det har såklart varit ett fantastiskt år på många sätt. Jag har mycket att vara tacksam för; att jag har mina underbara barn, min man och familj och att jag har ett jobb som känns meningsfullt. 2022 ska jag bli bättre på att ta hand om mig själv för att undvika att hamna i den här tröttheten igen. Jag ska vara visare och kryssa i fler helger o dagar med tid för återhämtning och jag ska bli bättre på att säga nej och prioritera det som är viktigast.

Nu får du också gärna summera hela året. Kom ihåg allt det bra som hänt också oavsett hur det ser ut just nu. Sedan får vi möjligheten att kliva in i ett nytt oskrivet kapitel 2022.

Tack för i år och jag önskar er ett fint avslut och ett ännu bättre nytt år.