Ortorexi – är du sjukligt hälsosam?
En Ortorektiker har en ”besatthet” av nyttig mat och träning, vilket även påverkar resten av livet. Det är inte hur mycket du tränar eller hur nyttigt du äter som avgör om du har en typ av beroende. Utan det är hur dåligt du mår när du inte följer det ”schema” som du själv har satt upp.

Forskningen visar att om du blir irriterad och orolig om du missar ett träningstillfälle? eller om du äter fel mat (ohälsosam i dina ögon)?
Tränar du trots att du har feber och värk?
Då har du troligen Ortorexi och riskerar att drabbas av depression, enligt en ny svensk undersökning.

RISKZONEN. Att jag systematiskt använda träningen för att dämpa min oro är ett tydligt tecken på att jag var en träningsnarkoman.
JA Jag hade Ortorexi “träningsnarkomani”

Att träna kunde kännas sååååå bra. Tänk alla dessa tidiga timmar som jag sprang och lät kroppen jobba hårt. Få saker slog känslan av tillfredsställelsen efter ett hårt träningspass. Då jag kände att jag presterat något.

Och eftersom jag inte “spydde eller hetsåt” så trodde jag ju bara att jag var hälsosam och jag såg aldrig faran i detta beteende.

Det sjuka var att ju mer vältränad jag blev, som när jag sprang Marathon i Tampa USA och när jag sprang halvmaran här hemma i Stockholm på bättre och bättre tider(1h 37min) så ställde jag bara ännu högre krav på mig själv.
Jag var sträng mot mig själv, jag tillät mig inte att äta något onyttigt utan “RÄTT o NYTTIGT” skulle det vara.
Ja även om jag var smalare än någonsin så blev mitt fokus ännu mer fel.

Men som tur var så tog jag hjälp med detta, då jag förstod att jag ”sprang” ifrån min ångest och mina jobbiga känslor. Som jag då inte visste hur jag skulle hantera.
Jag minns när min psykolog sa. “Jaha Lena och hur kommer det att kännas när du går upp något kilo? Nu när du inte får träna lika hårt längre?

Först tänkte jag aldrig, jag har full kontroll på mig själv jag tänker inte tillåta mig att slappa till och gå upp i vikt, äta osunt eller att träna mindre.
Men efter ett tag förstod jag att han hade rätt. Så jag tillät mig själv att ”slappa till”
Han utmanade och vägledde mig och vi tog itu med mina verkliga problem istället. Och ju mer jag vågad möta och ta itu med det jobbig (övergreppen) desto mer började jag “älska mig själv”, och jag förstod att en del av mitt träningsberoende/ ortorexi berodde på att jag sökte bekräftelse i att få höra att jag var ”duktig”, som om de skulle hjälpa mina verkliga problem?

Jag förstod tillslut att alltför hård träning och “rätt” kost utsatte min kropp för stora risker och kunde förvärra min depression.
Problemet hos den som tränar/fokuserar på kosten alltför mycket, är att de inte upplever det så själv. Jag insåg inte problemen när jag var i det, jag behövde få det förklarat för mig.

Idag förstår jag att om träningen ska vara hälsosam så behöver min kropp vila och ladda om mellan passen. Musklerna måste återhämta sig. Och för att kunna göra det behöver den näring och även lite ”onyttigt mat och vila, och då menar jag ”slappa”
.
Idag tänker jag att det är bättre att ha något kilo för mycket att ha ok kondition och att kunna njuta av att äta lite onyttigt och vara ”GLAD”
Istället för att ha jättebra kondis, vara jätte smal, och inte kunna äta eller “njuta” av ohälsosam mat och vara “SUR”

Så ha glädje i din träning.
Nu skriver jag om just träning, men detta gäller ju flera typer av beroende.
Så gör som jag, våga ta itu med de grundläggande problemen istället för att ”springa” ifrån dem.

Ett bevis på att jag faktiskt inte är ”träningsberoende” längre är att jag idag varit sjuk i 10 dagar (influensa) och jag har inte mått dåligt över att jag inte har kunnat träna. (och det har inte hänt på 15år).
Så jag är tacksam.

”Låt inte din bakgrund bestämma din framtid”
”Men den gör det så länge du tillåter den”